söndag 26 oktober 2014

FN:s tortyrkommitté ska granska den omänskliga isoleringen av barn i Sverige

Om en vecka granskas Sverige av FN:s tortyrkommitté i Genève. Det sätt Sverige isolerar barn och unga i arrest och häkten är att jämställa med omänsklig och förnedrande behandling och har tidigare lett till mycket skarp internationell kritik. 

En översikt som en arbetsgrupp inom Åklagarmyndigheten lät ta fram ifjol visade att Sverige avviker från jämförbara länder genom det sätt som barn under 18 år systematiskt isoleras i arrest och häkte.

Sverige har vid upprepade tillfällen fått kritik från flera håll bland annat från FN:s barnrättskommitté och FN:s och Europarådets tortyrkommittéer för vårt sätt att bemöta och behandla barn som frihetsberövats misstänkta för brott. Denna kritik har politiker och ansvariga myndigheter tidigare inte tagit på tillräckligt stort allvar. 

Upprepade satsningar och projekt i Kriminalvårdens regi har inte åtgärdat det som är det grundläggande problemet – att isolering av barn och unga är tillåten och sker närmast systematiskt.

Min förhoppning är att Barnombudsmannens granskning från 2013 av situationen för barn i arrest och häkte och den intensiva debatt som har följt efter vår rapport till sist ändå ska leda till skarpa åtgärder i form av ett förbud mot isolering av minderåriga i arrest och häkte. Det borde i alla fall bli det självklara svaret från regeringen när Sverige inom kort återigen kritiseras av FN:s tortyrkommitté.

I Barnombudsmannens rapport konstaterade vi att Sverige regelmässigt utsätter frihetsberövade barn för isolering i 22 eller mer av dygnets 24 timmar och att det saknas tidsgränser för hur lång tid detta kan pågå. Det innebär att Sverige rutinmässigt utsätter frihetsberövade barn för det som FN:s specialrapportör mot tortyr anser kan likställas med ”tortyr eller grym, omänsklig, förnedrande behandling”. Enligt rapportören strider isolering av minderåriga mot artikel 16 i FN:s tortyrkonvention samt artikel 7 i FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna.

Sverige är på många sätt en väl fungerande rättsstat men när det gäller barn har vi upptäckt allvarliga brister. Frihetsberövade barn behandlas inte som barn utan som vuxna. I arresten kan barn sitta isolerade upp till fyra dygn, i häktet på obestämd tid. Det kan ge starka och bestående skador på både den psykiska och fysiska hälsan för ett barn. Barnombudsmannen ser det som självklart att Sverige följer FN:s specialrapportör mot tortyrs krav och upphör att isolera barn under utredningstiden.

Att hållas isolerad kan också allvarligt äventyra rättssäkerheten för de här barnen. Ångest och depression påverkar barnets möjlighet att genomföra meningsfulla samtal med sin försvarare och vid förhör.

Barnombudsmannen mötte och lyssnade på över trettio barn som var eller har varit isolerade. Deras berättelser var på många sätt samstämmiga. ”Man tappar verklighetsuppfattningen.”, ”Man blir konstig, kall och avstängd.”, ”Längtan efter familjen är det svåraste.”
 
Vår rapport diskuterades i riksdagens justitieutskott och den dåvarande ordföranden Morgan Johansson (numera som bekant justitieminister) kallade isoleringen av barn för ”en skam för Sverige”.

Den förra regeringen begärde i regleringsbrevet för 2014 att Kriminalvården mot bakgrund av vår rapport särskilt ska ”redovisa omfattningen av isoleringsbrytande åtgärder för unga häktade med respektive utan restriktioner”.  Även Åklagarmyndigheten gavs i uppdrag i sitt regleringsbrev för 2014 att redovisa omfattningen av restriktioner och i vilken utsträckning åklagare fattar beslut om att unga häktade ska ges tillstånd att ha kontakt med närstående och andra under häktningstiden.

Det är helt klart att den här typen av politisk tydlighet är nödvändig om myndigheterna ska prioritera insatser för att bryta isoleringen av barn och unga i arrest och häkte. Men det som har skett så här långt är ändå otillräckligt. Det krävs ett tydligt förbud i lagstiftningen mot att isolera barn och unga. Vår åsikt att barn och unga aldrig bör tillåtas vara isolerade delades också av den arbetsgrupp inom Åklagarmyndigheten som våren 2014 gav förslag till riksåklagare Anders Perklev.

I vår rapport från 2013 krävde Barnombudsmannen:

• Frihetsberövande före rättegång ska ses som en sista utväg när det gäller barn
• Säkerställ att statistik förs över bland annat antal insättningar av barn i arrest
• Inför tidsgränser för arrest och häkte
• Inget barn ska placeras i arrest i dess nuvarande utformning
• Inget barn som misstänks för brott ska isoleras under utredningstiden
• Restriktioner ska individualiseras för barn
• Alla barn ska ha tillgång till en offentlig försvarare från det första förhöret
• Inrätta ett oberoende barnombud

Rapporten Från insidan, barn och ungdomar om tillvaron i arrest och häkte

Läs mer om Barnombudsmannens arbete med barn som misstänks för brott och ladda ner rapporten här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar