fredag 11 mars 2016

Viktig milstolpe när barnkonventionen blir lag


Barnkonventionen ska bli svensk lag. I dag överlämnades Barnrättighetsutredningen till regeringen. Det vi nu bevittnar är en historisk milstolpe i arbetet för barns rättigheter och som barnombudsman och en av experterna i utredningen känner jag stor glädje. Att barnkonventionen blir lag innebär inte att vi går i mål. Tvärtom är det ett startskott och en början. Förändringen kommer inte att äga rum över en natt. Men med barnkonventionen som lag förbättras förutsättningarna för att förverkliga barnkonventionen i barns verklighet. Och det behövs!

De senaste åren har vi mött barn i många olika utsatta situationer. Vi har lyssnat på barn i samhällsvård, i ankomstboenden, HVB-hem, särskilda ungdomshem, psykiatrisk tvångsvård, arrest och häkte. Vi har hört barn som vräkts från sina hem. Barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp. Barn som utsatts för kränkningar, mobbning och diskriminering. Våra årsrapporter har avslöjat allvarliga kränkningar av barns grundläggande rättigheter. Läs årsrapporterna här! Genomgående har barn berättat om hur de saknat kunskap om sina mänskliga rättigheter och att det är svårt för barn att hävda sina rättigheter. Det gäller förstås särskilt för barn där vårdnadshavarna saknar förmåga att stödja barnet (eller till och med utsätter barnet).

Barnkonventionen kommer som lag att kunna ha betydelse i tre viktiga avseenden:

·    Bättre lagstiftning. Barnkonventionen får en stärkt formell ställning rättsligt. I Norge drev barnkonventionen som lag på en utveckling som stärkte barnkonventionens genomslag i övrig norsk lagstiftning. Samma utveckling kan redan nu delvis ses i Sverige. Förslaget till ny tvångsvårdslagstiftning (LVU-utredningen) och förslag om bland annat ett tydligt förbud mot isolering av barn i häkte (häktes- och restriktionsutredningen som idag presenterade en del förslag) har helt klart påverkats av ambitionen att göra barnkonventionen till lag. Läs mer om de glädjande förslagen från häktes- och restriktionsutredningen här.

·    Genomslag i domar och praxis. Med barnkonventionen som lag blir barnets rättigheter tydligare för rättsväsendets aktörer. Det kommer, som i Norge, att snabbt utvecklas rättspraxis som vägleder. När lagar ses över så kommer de successivt att få tydligare förarbeten där barnkonventionen och barnrättskommitténs allmänna kommentarer beaktas. Domstolarna får också en tyngre roll i de fall annan lagstiftning är bristfällig eller rent av i konflikt med barnkonventionen. Ett färskt exempel där det skulle kunna ha betydelse är utkastet till lagrådsremiss om begränsningar i möjligheterna att få uppehållstillstånd. Förvaltningsrätten i Göteborg anser exempelvis att det kan ifrågasättas om de föreslagna begränsningarna i rätten till familjeåterförening är förenligt med barnkonventionen och Europakonventionen. Förvaltningsrätten i Stockholm lyfter också samma problematik.

·    Genomslag i verksamhet för barn. Barnkonventionen som lag har en pedagogisk, signalgivande, effekt. Det tydliggör kraven på att professionella som arbetar med barn måste ha kunskap om barnkonventionen och verktyg att förverkliga den. Barnkonventionen som lag går före föreskrifter och förordningar och får på det sättet direkt betydelse i offentlig verksamhet. Med barnkonventionen som lag blir det också tydligare att barn själva behöver få kunskap om sina rättigheter.

Men barnkonventionen som lag tydliggör också vikten av att barn för att få sina rättigheter måste kunna slå larm när grundläggande rättigheter kränks. Det måste också gå att få upprättelse, att ställa krav på att rättigheterna faktiskt genomförs. Barnombudsmannen har granskat barns och ungas klagomöjligheter. Vi har kartlagt vilka möjligheter barn och unga har att klaga vid rättighetskränkningar. Läs mer om det i vår rapport ”Barns och ungas klagomöjligheter”.

I dag tänker jag på de många barn vi har mött de senaste åren. Flera barn har också direkt till Barnrättighetsutredningen berättat om sina erfarenheter och gett råd. Det känns stort att utredningen nu har gått i mål och att regeringen har fått utredningen på sitt bord. Efter en remissrunda kan barnkonventionen bli svensk lag, kanske 2017. Den dagen ska vi fira! Men dagen därpå är det hårt arbete som gäller. Förändring är något vi får jobba för, den sker inte med automatik, inte ens med barnkonventionen som lag.

tisdag 8 mars 2016

Ett barnfientligt förslag

Varje dag drunknar i genomsnitt två barn på östra Medelhavet. Barn på flykt till och inom Europa utsätts för enorma risker. Det handlar om sjukdom, död, att skiljas från sina föräldrar, utsättas för exploatering, utpressning och övergrepp. I takt med att länder stänger lagliga vägar tvingas allt fler barn på flykt ta allt större risker för att undgå krig, konflikt och förföljelse. Tillsammans med mina europeiska kollegor, barnombuden i Europa, har vi nyligen i en rapport varnat för utvecklingen och vädjat till regeringarna i Europa att ta ansvar för den svåra situation flyktingarna befinner sig i. Det handlar om att skapa lagliga vägar och andra åtgärder för att skydda barn på flykt.

Tyvärr går utvecklingen åt fel håll. Land efter land i Europa stänger gränser och försvårar för flyktingar att få skydd. Situationen för barn på flykt blir alltmer desperat. Barn fryser ihjäl på Europas stränder, barn huttrar utomhus i regn och iskyla på landremsor mellan gränskontroller och i Grekland fylls flyktinglägren.

Tyvärr är det djupt oroväckande att ta del av de förslag som presenteras även på hemmaplan. Jag har som barnombudsman genom åren svarat på flera hundra remisser från regeringen och andra myndigheter. Aldrig tidigare har jag behövt ha synpunkter på förslag som dessa:

·       Barn som flytt från krig ska inte få återförenas med sina föräldrar i Sverige.

·       Föräldrar som flytt från krig och skiljts från sina barn ska inte få återförenas med barnen i Sverige även om det saknas alternativa möjligheter för familjen att återförenas.  Det innebär att en laglig, säkrare, väg för barn till skydd stängs. Konsekvensen blir att fler barn riskerar att tvingas ut på en farlig flykt.

·       Bedömningen av barnets bästa sätts helt ur spel eftersom beslutsfattaren aldrig ska få komma till slutsatsen att ett barn behöver ges varaktigt skydd.

·       Särskilt ömmande omständigheter som grund för att få uppehållstillstånd för barn avskaffas.

·       Barn som har vittnat i rättegångar efter att ha utsatts för sexuell exploatering och människohandel ska inte kunna ges permanent uppehållstillstånd.

·       Statslösa barn som flytt från Syrien riskerar att förbli statslösa.

·       Enda kvarstående möjlighet att få permanent uppehållstillstånd går genom att skaffa sig arbete – en signal till ungdomar att inte fullfölja sin skolgång eller i värsta fall att utge sig för att vara vuxna.

Förslagen ingår i utkastet till lagrådsremissen ”Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige”. Lagrådsremissen saknar en analys av vilka konsekvenser åtgärderna får för barn. Det finns inte heller en analys av om förslagen är förenliga med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Hade analyser genomförts så hade slutsatsen enbart kunnat bli att lagrådsremissens förslag på flera punkter inte är förenliga med barnkonventionen. Där barnkonventionen talar om barn som särskilt skyddsvärda innebär flera av förslagen i lagrådsremissen tvärtom att barn riskerar att drabbas särskilt hårt. I det avseendet är lagrådsremissen ett direkt barnfientligt förslag.

Syftet med förslagen är enligt regeringen att minska antalet asylsökande då den aktuella situationen bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet.  Jag vill bestämt ta avstånd från retoriken. Den framstår som överdriven och kan bidra till oro och motsättningar. Den allmänna ordningen och säkerheten hotas inte av att Sverige erbjuder barn på flykt skydd eller möjlighet till familjeåterförening. Däremot känner jag och mina europeiska motsvarigheter mycket stor oro över en utveckling i Europa som innebär att respekten för grundläggande mänskliga rättigheter undermineras. Det är en utveckling som i förlängningen hotar oss alla. Läs Barnombudsmannens remissvar på utkastet till lagrådsremiss.

De ledare i Europa som just nu oavbrutet sneglar ängsligt på vissa inslag i opinionen bör nog istället oroa sig över hur deras insatser kommer att beskrivas i historieböckerna. Brist på humanitärt ledarskap har förekommit tidigare.

Jag läser i Dagens Nyheters arkiv från den 17 november 1938: Stora judiska flyktingskaror uppehåller sig i skogarna i förhoppning om att Holland ska öppna sina gränser för judisk invandring.
”Hollands regering har ännu inte fattat något slutgiltigt beslut i frågan utan avvaktar först Danmarks, Belgiens, Frankrikes, Englands och Schweiz ståndpunktstagande.”

.