söndag 15 maj 2011

Vad lär vi oss av barnen som samhället svek?

Vanvårdsutredningen borde vara obligatorisk läsning för beslutsfattare i den sociala barnavården. Ingen hörde deras röster som barn när de utsattes för våld, övergrepp och försummelser. Det offentliga ingrep för att skydda dem som barn men resultatet blev motsatsen, en katastrof.

Om detta må vi berätta - och dra slutsatser.

I dag är sista dagen att ge synpunkter på hur de drabbade ska kunna få någon form av upprättelse. En viktig del av detta är också att titta framåt. Att göra allt vad vi förmår för att inte upprepa historiska misstag och göra samhällsvården av i dag betydligt säkrare.

Barnombudsmannens remissvar på Upprättelseutredningen (Barnen som samhället svek, SOU2011:9) kommer att publiceras på vår webb i helhet imorgon. Men jag kan redan nu avslöja att vi på några punkter vill gå lite längre:

* Barnombudsmannen vill att de som drabbats av övergrepp eller försummelser i den sociala barnavården även efter 1980 fram till i dag bör ha rätt till ersättning om de uppfyller kraven.
* Barnombudsmannen vill att de barn som i nutid drabbas av övergrepp eller försummelser i den sociala barnavården ska kunna kräva kompensation och upprättelse med stöd av ett oberoende ombud för barn placerade i samhällsvård. Inrättandet av en sådan funktion skulle innebära att Sverige efterlever rekommendationen från FN:s barnrättskommitté om att ge placerade barn och ungdomar adekvat rättslig ställning.
* Barnombudsmannen håller med utredningen om att lagstiftningen måste ses över för att säkra placerade barns rättigheter. Det handlar - anser Barnombudsmannen - bland annat om att säkerställa rätten till utbildning, hälsovård, adekvat behandling och rätten till information om sina mänskliga rättigheter.
* Barnombudsmannen anser att det måste finnas ett kvalitetsbegrepp i tillståndsgivningen som styr HVB (hem för vård eller boende).
* Barnombudsmannen anser att det ska vara en lagstadgad skyldighet att erbjuda barn och unga enskilda samtal samt att de ska ha rätt att byta socialsekreterare om kontakten inte fungerar.

I Barnombusdmannens remissvar påminner vi också om den slutsats som utredaren i Vanvårdsutredningen, Göran Johansson, betonade i utredningens sammanfattning:

"Tidigare har utredningen visat att lagar, föreskrifter och råd på området under många decennier varit tillfyllest, men de har inte följts av den sociala barnavården. Den bristande efterlevnaden har inte heller lett till några sanktioner. Vad talar för att kommunerna nu, helt plötsligt, skulle prioritera säkerheten för de samhällsvårdade barnen.

Det bör införas sanktioner som gör det kännbart för tjänstemän och politiker att äventyra säkerheten för samhällsvårdade barn."

Barnombudsmannen har stora förhoppningar om att riksdag och regering har dragit lärdom.