söndag 27 november 2011

Minderåriga förhörs utan försvarare

Rätten för en anklagad individ att försvara sig grundar sig i straffprocessens syfte och dess förankring i de mänskliga rättigheterna.

Staten har i sitt utredningsansvar vissa maktbefogenheter men staten har också en skyldighet att se till att utredningen sker så att ingen person döms för ett brott han eller hon inte har begått. Staten ska skydda personer från att dömas oskyldiga men också från att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling.

Detta är knappast några nyheter. Det handlar om principer som slagits fast i flera internationellt bindande människorättskonventioner. Dessa mänskliga rättigheter gäller inte heller enbart för vuxna. Även för barn finns ett starkt skydd. Även barn har rätt att försvara sig mot anklagelser om brott.

Barnkonventionen betonar att varje barn som misstänks för brott ska behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla för värdighet och värde och som stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Hänsyn ska tas till barnets ålder och åtgärderna ska främja att barnet återanpassas och tar på sig en konstruktiv roll i samhället. Barnet ska ha stöd av ett juridiskt biträde som kan förklara vad som händer och som ser till barnets intresse.

Flera undersökningar har de senaste åren visat att FN:s konvention om barnets rättigheter inte efterlevs på den senare punkten.

Forskaren Annkatrin Meyersson genomförde 2008 en stickprovsundersökning av brottmål vid Göteborgs tingsrätt. Den visade att av 142 genomförda förhör av barn under 18 år hade försvarare varit närvarande vid enbart 17 tillfällen.

Hallands Nyheter granskade 2010 förundersökningsprotokoll från polisen i Halland och kunde då avslöja betydande brister. I endast var fjärde förhör med barn under 18 år fanns försvarare på plats.

Båda dessa undersökningar ledde till en hel del debatt och starka principiella uttalanden har gjorts av Åklagarmyndigheten, Justitieombudsmannen och framträdande politiker. Men problemet tycks kvarstå.

Nu har Sveriges Radios undersökande program Kaliber gått igenom samtliga ungdomsmål som gäller brott mot person och som avgjordes av tingsrätterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå under 2010. Granskningen omfattar över 1000 förhör och vid mer än 600 av dem har det inte funnits någon försvarare närvarande.

Det är anmärkningsvärt och det står helt klart i strid med artikel 40 i FN:s konvention om barnets rättigheter:

”Varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått brott skall ha åtminstone följande garantier: I) att betraktas som oskyldigt innan barnets skuld blivit lagligen fastställd; II) att snarast eller direkt underrättas om anklagelserna mot sig och, om lämpligt genom sina föräldrar eller vårdnadshavare och att få juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt försvar.”

Efter skarp kritik från Europadomstolen och FNs barnrättskommitté har Sverige skärpt lagstiftningen och Justitieombudsmannen har också skärpt sina uttalanden. Lagstiftningen och de uttolkanden som har gjorts borde vara fullt tillräckliga. Minderåriga är garanterade rätten att få en offentlig försvarare förordnad. Enligt Justitieombudsmannen föreligger stark presumtion för att försvarare ska förordnas för en minderårig även i fall där den minderårige själv inte inser behovet av en sådan. Försvararen skall finnas med tidigt i processen, redan vid det första förhöret.

Vad mer krävs för att samtliga förundersökningsledare runt om i Sverige ska göra rätt? Saknas det insikt hos polis och rättsväsende om att också barn har mänskliga rättigheter?

FN:s barnrättskommitté har krävt att barnkonventionens rättsliga ställning stärks i Sverige och att personal i rättsväsendet får systematisk och fortlöpande utbildning i mänskliga rättigheter.