torsdag 1 april 2010

1 av 7 barn utsatt för våld i hemmet

Linköpings universitet och landstinget i Sörmland har frågat 8 500 barn och ungdomar i åldern 13 till 18 år om vilka erfarenheter de har av våld i hemmet. Resultatet publiceras i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica. Vi har anledning att ta studiens resultat på stort allvar och agera därefter.

15 procent av barnen utsätts för våld hemma. Det betyder att ett av sju barn har utsatts för våld av en förälder eller vårdnadshavare. Mer än hälften av dem som upplevt våld mellan de vuxna i familjen har själva blivit slagna. I de familjer där våld förekommer även mellan vuxna var det oftast en man - pappan eller en ny partner - som också slagit barnen.

Jag känner oro över att våld mot barn fortfarande är så utbrett och det är naturligtvis alldeles förfärligt att bara ett litet fåtal av de barn som utsätts för våld i hemmet får hjälp från andra vuxna. Enligt studien har bara 7 procent av de drabbade barnen berättat om misshandeln för någon myndighetsperson och bara 3 procent hade vänt sig till Bris eller någon annan ideell organisation.

Som barnombudsman tänker jag att det är oacceptabelt att barn i Sverige, 30 år efter agaförbudet, fortfarande är så skyddslösa. Jag skulle vilja se åtgärder på bred front:

* Alla barn måste få information om sina rättigheter i förskola och skola. Barn måste från de är små få veta att det finns regler för hur vuxna får behandla barn. Och som liten måste man få veta att det finns hjälp att få och hur man söker hjälp. Det ingår för övrigt som ett självklart krav i barnkonventionen att barn ska få vetskap om sina rättigheter. Sverige har också fått kritik av FNs barnrättskommitté för att vi brister i detta avseende.

* Alla föräldrar - inte minst de som tillhör riskgrupper - måste få information om barnets rättigheter men också praktiskt stöd att klara av föräldraskapets alla utmaningar utan att någonsin tillgripa våld. Studien visar att många av de barn som misshandlats upprepade gånger kom från socioekonomiskt kända riskmiljöer. Här krävs i betydligt högre grad att samhället sätter in riktade insatser.

* Socialtjänsten måste förändra sina rutiner och bli betydligt mer tillgänglig för barn och unga. Det är skrämmande att så få barn som utsätts för våld har kunnat tala om detta med någon vuxen som kan hjälpa.

* Den ideella organisationen Bris ger redan i dag stöd åt många tusentals barn som inte kan eller vill vända sig till socialtjänsten. Ett utökat stöd i form av resurser från exempelvis Socialstyrelsen skulle innebära att Bris kan hjälpa fler barn. Det skulle kunna handla om att Bris får möjlighet att utöka sina telefon- och chatt-tider eller att man kan svara på flera språk.

* Det tydliga sambandet mellan våld inom relationen och våld mot barn i familjen måste leda till att det blir obligatoriskt att noga utreda situationen för barn i familjer där partnervåld konstaterats. Konsekvenserna av att uppleva våld i familjen, att höra eller se sin mamma bli misshandlad - är för övrigt många gånger lika traumatiserande som att själv bli misshandlad. En förändring bör ske i lagstiftningen som innebär att barn som upplever våld också ses som brottsoffer i straffrättslig mening. Det skulle bidra till att synliggöra fler barn i polisens och socialtjänstens utredningar.

4 kommentarer:

  1. I BO:s blogginlägg poängteras att i familjer där våld förekommer mellan vuxna är det oftast en man - pappan eller en ny partner - som slagit barnen.

    Det är riktigt. Men i rapporten framkommer även att förövarna för det mesta är en biologisk förälder - LIKA OFTA EN MAN SOM EN KVINNA.

    Det sistnämnda väljer dock BO av någon anledning att inte nämna. Däremot tycker BO att det är av vikt poängtera att män ofta slår barnen i de fall där det förekommer relationsvåld.

    Det är mycket tråkigt att BO väljer att genusvinkla sina inlägg och åsikter, så att pappan alltid framstår i dålig dager. Mycket tråkigt.

    SvaraRadera
  2. Hej Magnus, när jag skriver förälder eller vårdnadshavare anges inget kön så jag förstår inte riktigt din poäng att någon utpekas? Däremot anger jag kön när det faktiskt finns en signifikant skillnad som det gör vid partnervåld där barnet också drabbas.

    SvaraRadera
  3. Att barn blir slagna eller kränkta på olika sätt i hemmet är naturligtvis fruktansvärt. Vad som dock är ännu mer fruktansvärt är att vi, så många vuxna, som barn ska kunna ha förtroende för vänder på huvudet och tittar åt ett annat håll. Det gäller helt uppenbart både vuxna som jobbar med barn och andra. De nya rapporterna om vuxna i skolan som kränker barn gör att man ryser. I mina intervjuer med socialtjänster har någonting annat dock dykt upp som är svårt att ta till sig... inställningen "vi har inga problem"...

    SvaraRadera
  4. Du som skrev en kommentar i lördags den 10 december 2011 kl. 14:01 om din dotter som du är orolig för. Skicka din fråga till info@barnombudsmannen.se så ska vi se till att du får svar på dina frågor.

    Vänliga hälsningar

    SvaraRadera