Lilla Aktuellt har uppmärksammat att barn stängs av från skolbarnomsorg - eller fritids som de flesta säger - när deras föräldrar blir arbetslösa. Jag får både brev och telefonsamtal om hur djupt orättvist barn upplever de här besluten. Inte nog med att pappa eller mamma förlorat jobbet med allt vad det innebär av påfrestningar för familjen, med mycket kort varsel blir man som 8-åring avstängd från att vara med resten av sina klasskompisar när de går från skolan till fritids.
På många håll i landet går den stora merparten av alla barn på fritids i dag. Det innebär att det slår mycket hårt att som kanske enda barn i en klass bli utpekad som den som inte längre får vara med.
Skola och fritids arbetar ofta tätt tillsammans och i ett brev berättar en familj om hur alla barn i klassen utom två - 23 av 25 barn - fick en personlig inbjudan av sin fröken till en pysseleftermiddag på fritids med fikastund för föräldrarna. Jag tror de flesta av oss kan leva oss in hur jobbigt det måste kännas att vara ett av de två barn i klassrummet som inte fick något kuvert.
Fritids är inte heller bara ett ställe för kul lek med kompisar. Där ägnar man sig åt läxläsning och verksamheten har också ett pedagogiskt innehåll. Det är också mot den bakgrunden som lagen är tydlig med att fritids ska erbjudas i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov.
Det är skrivningen - barnets eget behov - som tolkas olika i Sveriges kommuner. En del kommuner betonar den viktiga pedagogiska roll som skolbarnomsorgen spelar och erbjuder därför verksamheten till alla barn. Andra kommuner gör en mer restriktiv tolkning och där kan det exempelvis krävas att föräldrarna är intagna på behandlingshem eller sitter i fängelse för att barnet ska slippa avstängning om föräldrarna inte längre förvärvsarbetar.
I förslaget till ny skollag räknas en lång rad möjliga situationer upp där en prövning ska kunna leda till att barnet inte avstängs från fritids. Dessa preciseringar kanske innebär att fler barn slipper avstängningar men samtidigt ställer jag mig frågan om det inte med utgångspunkt från barnkonventionen och principen om barnets bästa är betydligt enklare och rimligare att låta de barn och föräldrar som önskar få ta del av skolbarnomsorgen. I praktiken är det inte många fler barn det handlar om men för varje enskilt barn gör det naturligtvis milsvid skillnad.
Jag är oroad över en situation där barn stängs ute från kamrater och pedagogisk verksamhet på grund av föräldrarnas arbetslöshet. Vi vet hur viktiga kamratkontakter är för barn i den här åldern. Detta inte minst i områden med många familjer med svag ekonomi eller i familjer med invandrarbakgrund där det är viktigt att det svenska språket leks och lärs in genom social samvaro. Utvecklingen går mot ett livslångt lärande och barnets egen rätt ska, enligt min mening, väga tyngre än föräldrarnas anställning.
Se reportaget i Lilla Aktuellt här
