Anlände sent till Paris i går och mötet med nätverket för barnombudsmän i Europa. Det europeiska nätverket har växt i takt med att allt fler länder följt de nordiska ländernas exempel och inrättat barnombudsmän.
Huvudargumentet för att inrätta en nationell institution med uppgift att bevaka barnets rättigheter är att barnperspektivet lätt kommer i skymundan i centrala och lokala myndigheter. Lagstiftarna i de olika länderna har helt enkelt bedömt att det behövs en funktion med ett tydligt mandat från parlament och regering med uppgift att övervaka och driva på så att konventionen om barnets rättigheter får genomslag hos centrala och lokala myndigheter. Nu är vi fler än 25 barnombudsmän från olika länder representerade runt bordet och det är spännande att ta del av kollegornas erfarenheter.
Förutsättningarna ser naturligtvis olika ut i länder som Sverige, Storbritannien och Azerbadjan men det hindrar inte att vi ändå kan lära av goda exempel. Från svensk horisont kunde jag berätta om hur vi den senaste tiden bland annat lyckats få gehör för förändringar vad gäller skuldsättning av barn (landstingen) och isolering av barn på statens institutioner. Viktiga frågor som barn tagit upp med oss och där vi genom dialog med berörda myndigheter och riksdag och regering lyckats driva fram förändringar.
