söndag 24 maj 2015

Rätten till utbildning gäller alla barn

Min erfarenhet både av att ha arbetat med barns rättigheter internationellt och i Sverige är att få rättigheter är viktigare för barn än just rätten att få gå i skolan. I de mest svåra och utsatta situationerna så skänker skolgången barnet framtidshopp, trygghet och normalitet. Det är därför en trygg skola är en av de första åtgärderna som hjälporganisationer arbetar med att få på plats direkt efter svåra katastrofer. Barn väljer inte sin livssituation. Även barn vars föräldrar lever gömda och papperslösa under lång tid i ett land som Sverige är oerhört sårbara. Även för dessa barn är möjligheten att få gå i skolan viktig.

I sommar är det två år sedan Sverige fick en lagstiftning som gav alla barn rätt att gå i skolan. Beslutet trädde i kraft tre år efter att utredningen om skolgång för alla barn hade överlämnats till den dåvarande regeringen.

Bakgrunden till beslutet var den tuffa kritik som Sverige tidigare fått utstå, inte minst från FN:s barnrättskommitté. Det blev till sist besvärande att Sverige tillsammans med ett litet fåtal andra EU-länder (Bulgarien, Ungern, Lettland och Litauen) hade en lagstiftning som inte beviljade alla barn rätt till utbildning.

Nu har Sverige till sist fått en lagstiftning som innebär att vi sällat oss till de övriga 22 EU-länderna som redan tidigare slagit fast att rätten till utbildning ska omfatta alla barn. Som barnombudsman välkomnade jag beslutet samtidigt som jag betonade att det blir viktigt att analysera hur lagstiftningen får genomslag i praktiken.

Tidigare granskningar från EU:s myndighet för grundläggande mänskliga rättigheter - European Union Fundamental Rights Agency (FRA) – har  nämligen visat att det sällan räcker med en bra lagstiftning om den kringskärs på annat sätt. FRA har i en rapport från november 2011 granskat situationen för gömda och papperslösa migranter i Europa. På sidorna 85-93 granskas särskilt just barns rätt till utbildning. I rapporten beskrivs att det finns flera hinder som i praktiken kan leda till att barn inte kan utnyttja rätten till utbildning.

Knappt två år efter att den nya lagstiftningen trädde i kraft är det naturligtvis ännu alldeles för tidigt att utvärdera dess effekt i praktiken. Det finns flera omständigheter som kan leda till att barn inte går i skolan trots att lagen ger dem rätt till detta. Det kan handla om att berörda barnfamiljer inte känner till att denna möjlighet nu finns eller en rädsla hos föräldrarna för att familjen ska ”bli upptäckt” av andra myndigheter om barnen går i skolan. Ett annat möjligt hinder är brist på kunskap, vilja eller ambitioner hos en del kommuner.

Som barnombudsman har jag känt oro över situationen för barn till EU-migranter som vistats länge i Sverige utan att få gå i skolan. Enligt Skolverket ska barn till EU-migranter i de fall barnen har vistats här längre än tre månader och familjen inte har tillstånd att vara här ses som papperslösa och därmed också ha rätt till utbildning i enlighet med den nya lagstiftningen. Men i de fall kommunerna gör tolkningar som innebär att dessa barn förvägras rätten att gå i skolan har de barn som drabbas svårt att hävda sin rätt. Barnen och deras föräldrar har i praktiken små eller obefintliga möjligheter att genom en anmälan till Skolinspektionen få kommunens agerande rättsligt prövat. 

Det var bland annat mot bakgrund av detta som jag i november kallade bland annat Skolverket och Skolinspektionen till dialog. Jag ville se om det fanns luckor i lagstiftningen, eller om det snarare handlade om att myndigheterna behöver tydliggöra och informera kommunerna mer om lagstiftningen.

Skolverket gav i dialogen besked om att lagstiftningen är tydlig när barnen har vistats här mer än tre månader. Detta bör kommunerna redan känna till. Samtidigt påpekade Skolverket att det i vissa situationer ändå är oklart när kommunernas skyldighet att erbjuda utbildning inträder, och att detta behöver förtydligas. Den osäkerheten handlar framförallt om de barn vars föräldrar vistas här vid upprepade tillfällen, och som i praktiken är här under lång tid. I en skrivelse som skickades till utbildningsdepartementet uttryckte Skolverket det så här:

”Skolverket ser allvarligt på det uppkomna läget. Barn har enligt barnkonventionen rätt till utbildning och det är viktigt att det är tydligt när denna rätt inträder i de fall då barn vistas tillfälligt i Sverige. De aktuella barnen är dessutom ofta såväl ekonomiskt som socialt utsatta, vilket ytterligare understryker allvaret i situationen.”

Skolverkets skrivelse ligger på regeringens bord och det är viktigt att både skolmyndigheter och kommuner får ytterligare besked utöver den vägledning som den nya lagstiftningen trots allt redan ger.

Den svåra situationen för EU-migranternas barn kräver lösningar på flera plan. Självfallet måste EU agera för att mänskliga rättigheter tillgodoses i alla medlemsländer. Här krävs ytterligare ansträngningar för att motverka det utanförskap och den omfattande diskriminering som minoriteter utsätts för i en del av EU:s medlemsländer. Samtidigt kan vi inte bortse från vårt ansvar för de barn som befinner sig i vårt land mer än tillfälligt.

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) slår fast att alla barn som vistas i ett land, utan åtskillnad har rätt att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Och internationella konventioner förpliktigar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar