tisdag 16 september 2014

En övergiven ettåring och frågan polisen borde ställa


Polisen grep en kvinna misstänkt för ett brott. Hon berättar inte att en bebis är kvar i bostaden. Först vid en husrannsakan påträffar polisen en ettårig bebis som är ensam och apatisk. I bostaden finns också en övergiven hund som är så vanvårdad att den avlivas.

Som barnombudsman kommenterar jag inte den nu aktuella händelsen, men den väcker nygamla frågor om polisens rutiner när personer frihetsberövas. För ett tiotal år sedan uppmärksammade Barnombudsmannen att det fanns allvarliga brister i polisens och Kriminalvårdens rutiner i samband med gripande, anhållande, häktning och när dömda personer inställer sig för att avtjäna straff. I dessa situationer hade det förekommit att barn blivit övergivna när vuxna frihetsberövats och att barnens situation inte uppmärksammats av någon myndighet.

Sedan dess har Kriminalvården ändrat rutiner och numera ställs alltid frågor om det finns barn som måste uppmärksammas i samband med att en person häktas eller blir intagen på anstalt. Man nöjer sig inte med att hoppas på att den vuxna själv ska ha omdömet att ta upp detta. Polisen frågar också rutinmässigt i samband med att en person anhålls. Men anhållandet kan inträffa så sent som tolv timmar efter ett gripande. För ett riktigt litet barn kan tolv timmar helt ensam få svåra konsekvenser. Vi har kännedom om flera situationer där gripandet av en vuxen har lett till att barn har väntat övergivna på fotbollsplaner, kommit hem ensamma från skolan eller precis som i fallet med ettåringen helt enkelt varit själva i bostaden i många timmar.

Självklart borde en vuxen som grips av polisen berätta spontant om att det finns barn som är övergivna och behöver stöd. Men alla har inte gott omdöme i en pressad situation. Det kan handla om att personen är chockad, drogpåverkad, tror att gripandet ska bli kortvarigt eller att den gripne är rädd för att sociala myndigheter ska omhänderta barnet.

Barnombudsmannen har kontaktat Rikspolisstyrelsens rättsenhet för att diskutera de rutiner som gäller vid gripande. I nuläget finns ingen frågeplikt eller upplysningsplikt, det vill säga vid ett gripande frågar man inte rutinmässigt om personen har anhöriga eller djur som behöver tillsyn. Det borde man göra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar