tisdag 10 juli 2012

Max18 och Pejling – om barns rättigheter i kommunen

Barnombudsmannens uppdrag är enligt lag att lyssna på barn och unga, bevaka och driva på att kommuner, landsting och myndigheter genomför barnkonventionen. De senaste åren har vi lagt mycket kraft på att bli bättre och skarpare i alla dessa delar.

Vi har förbättrat dialogen med barn och unga. Med metoden Unga Direkt har vi möjliggjort för barn i utsatta situationer att ge expertråd till beslutsfattare i regering, riksdag och myndigheter. Barn på särskilda ungdomshem, barn i samhällsvård, ensamkommande barn och barn som utsatts för våld eller övergrepp har kommit till tals på detta sätt.

Vi har använt våra rättsliga befogenheter och kallat kommuner och myndigheter till dialog om ett flertal viktiga frågor som barn och unga pekat ut åt oss. Det har handlat om allt från barn i samhällsvård, vräkning, ensamkommande barn till kränkande behandling i skolan.

Fördjupad dialog med både barn och makthavare har gjort det möjligt för oss att diskutera om och hur barnets mänskliga rättigheter omsätts i praktiken. Arbetsmetoden byggd på gedigen kunskap och insikt inhämtad genom dialog ger resultat och bidrar till förändring på riktigt.

Vi är medvetna om att barnets mänskliga rättigheter inte förverkligas automatiskt. Politiska beslut eller högtidliga deklarationer räcker inte. Det räcker inte heller med starka känslor och engagemang. Förändring kräver även kunskap och insikt.

Nu tar vi nästa steg. Barnombudsmannen kan nu presentera två viktiga redskap som ytterligare skärper vår förmåga att lyssna, bevaka och driva på barnkonventionens genomförande.

Det handlar om Max18, ett webbaserat uppföljningssystem, som gör det möjligt att följa upp barnrättspolitiken genom att se hur barn och unga har det i Sverige i dag. Och det handlar om Pejling, en metod att låta barn och unga utifrån sina erfarenheter påverka kommuner, landsting och statliga myndigheter om beslut som rör barn.

Med Max18 och Pejling vässas Barnombudsmannens arbete för barnets rättigheter betydligt. Nu får vi äntligen möjlighet att mäta, utvärdera och följa upp barnrättspolitiken på alla nivåer i det svenska samhället. Och Pejling gör det möjligt att gå på djupet, att verkligen lyssna på barn. Med tillgänglig statistik, fakta och fördjupad dialog kan kommuner, landsting och myndigheter ta viktiga kliv mot att förverkliga den strategi för barnets rättigheter som riksdagen antog 2010. En strategi som i sin tur bland annat svarar upp mot den kritik Sverige fått av FN:s barnrättskommitté.

Sverige har vid flera tillfällen fått kritik av FN:s barnrättskommitté för att uppföljningen av barnets rättigheter har varit bristfällig, framförallt vad gäller situationen på lokal nivå. Kritiken har också varit tydlig när det gäller att barn inte får komma till tals i tillräcklig utsträckning inför viktigare beslut.

Max18 samlar i nuläget 48 indikatorer inom de områden som utgår från barnrättspolitiken och de krav som barnkonventionen ställer. Det handlar om ekonomi, hälsa, utbildning, trygghet, delaktighet samt stöd och skydd. Elva av indikatorerna är nedbrytbara på kommunnivå, 18 på länsnivå. Indikatorerna är i utgångsläget de som föreslogs i DS 2007:9, Ett uppföljningssystem för barnpolitiken.

Max18 har tre nivåer, en förenklad som vänder sig framförallt till barn, en lättfattlig med automatgenererade tabeller och en mer avancerad i form av ett statistiklabb. I den senare delen är friheten stor att själv söka information.

Med Max18 får Barnombudsmannen en viktig komponent i vårt underlag för att välja ut kommuner att föra djupare dialog med i Pejling. Men vilka kommuner vi ska Pejla bygger också på annan information, inte minst från barn och ungdomar själva. Målet är att besöka en till två kommuner i varje län.

När vi genomför en Pejling blir dialogen med barn och unga oerhört viktig. I den använder vi vår metod Unga Direkt för att låta barn gestalta sina erfarenheter och formulera budskap till de lokala beslutsfattarna. Därefter ordnar vi möten mellan barn och unga och beslutsfattare för att diskutera hur rättigheterna tillgodoses och vad som kan förbättras, utifrån tyngdpunkten i den nationella strategi som riksdagen antagit.

I förändringsarbetet och dialogen får de kommuner som ingår i Pejling processtöd från Barnombudsmannen och ett särskilt webbforum för idéutbyte kommer att utvecklas.

Jag ser fram mot ett spännande förändringsarbete!

1 kommentar:

  1. Hej, ville uppmärksamma ER på detta:
    http://lararmyteriet.wordpress.com/2012/08/18/var-tyst-vi-har-inte-rad-med-sanningen/#comments

    Skulle vi vuxna acceptera att bli behandlade så som man behandlar barn inom NPF?

    ALDRIG, då finns det fack och annat...dags att skaffa våra barn ADVOKATER som kan ta tag i saken, anmäla och snart tror jag man rent av får polisanmäla - då barnen verkligen lider av omvärldens okunskap och så många mår psykiskt dåligt och många inte ens vill leva längre så unga som 7-10 år för att skolans miljö ger så mycket smärta, ångest och dom känner sig så misslyckade...för att INGEN förstår, accepterar, hör/ser eller visar empati!!!

    FY FAAN...säger jag bara...

    http://webapps2.malmo.se/pedagogmalmo/2012/08/18/varfor-kommer-de-inte-till-skolan/

    VIKTIGT...När skall ALLA förstå och sluta lägga skuld/ansvar på barnet och dess föräldrar, när skall myndigheter/skola FATTA, LYSSNA - HÖRA och när skall man känna mänsklig medkänsla och EMPATI, vilket jag tydligt både känt och sett har fattats i skolan, av myndigheter som kommun, HAB och BUP mfl.

    Dagens skola är INTE en skola för alla, barn inom NPF får INTE en skola och skolmiljö anpassad individuellt och man SKA förstå att skolans miljö och upplägg inte är den rätta för vissa barn, alla är vi olika och unika personligheter, vi lär oss, upplever, uppfattar och tar till oss omvärlden på olika sätt - att döma och utesluta vissa genom att försöka anpassa genom att alla skall följa en mall - NORMAL, är kränkande och helt fel!!!

    Det behövs en förändring och det var igår...

    SvaraRadera