fredag 18 mars 2011

Barnkonventionen ger skydd mot familjesplittring

Jag får just nu många frågor om ett fall där två små barn, enligt uppgift, riskerar att avvisas ensamma till ett land där de inte kan språket och trots att deras mamma fortfarande finns i Sverige. Barnens situation har bland annat engagerat barnläkare Lars H Gustafsson och Marie Köhler.

Som barnombudsman får jag inte agera i enskilda ärenden. Det betyder naturligtvis inte att enskilda fall är utan intresse för oss, tvärtom! Genom att följa hur beslut påverkar enskilda barn får Barnombudsmannen kunskap om vilka eventuella brister som finns i Sveriges efterlevnad av barnkonventionen. Den kunskapen använder vi i myndighetens uppdrag att bevaka och driva på barnkonventionens genomförande i Sverige. Med utgångspunkt från våra analyser kallar vi kontinuerligt myndigheter, kommuner och landsting till dialog och när det är nödvändigt ger vi regering och riksdag förslag på författningsändringar.

Vad gäller då i situationer där barn riskerar att avvisas ensamma och skiljas från sina föräldrar?

Barnombudsmannen har vid flera tillfällen tagit upp frågan om denna typ av familjesplittring med Migrationsverkets ledning. Detta för att förtydliga hur Barnombudsmannen ser på de krav barnkonventionen ställer på Sverige och för att undersöka om det eventuellt finns brister i den svenska lagstiftningen som behöver täppas till. I den dialogen har vi fått tydliga besked från Migrationsverket att barnkonventionens krav i detta avseende respekteras.

Enligt artikel 9 i barnkonventionen ska konventionsstaterna säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom då behöriga myndigheter som är underställda rättslig överprövning i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. I artikel 10 i barnkonventionen står det att konventionsstaterna ska behandla alla familjeåterföreningar på ett positivt, humant och snabbt sätt. Artikel 10 ska tolkas i ljuset av artikel 9. Barnet har rätt till ett personligt förhållande och direkt kontakt med båda föräldrarna utom i de fall det står i strid med barnets bästa.

Barnrättskommittén som i juni 2009 lämnade sin rapport över hur Sverige lever upp till barnkonventionen uppmanar Sverige att göra allt för att konventionen ska bli en del av svensk lagstiftning. Tills dess att detta är genomfört rekommenderas Sverige att ge barnkonventionen företräde om det visar sig att nationell lagstiftning inte överensstämmer med vad konventionen säger.

I det svar regeringen skickade till Barnrättskommittén i Genève framhölls att "A division under the Minister for Health and Social Affairs, CRC Coordination, is responsible for pursuing child rights policy and thus also for ensuring that attention is given to the norms of the CRC in all proposed legislation, policy documents, programmes or other measures adopted by the Government."

Regeringen betonade alltså att det inom regeringskansliet finns en barnkonventionssamordning som ska garantera att barnkonventionen ges genomslag i all lagstiftning m m som regeringen tar initiativ till. Det råder med andra ord ingen tvekan om att Sverige både är förpliktigad och har för avsikt att efterleva barnkonventionen.

I klartext betyder detta att barn inte ska skiljas från sina föräldrar utom i de fall där detta är till barnets bästa. Om det skulle visa sig att detta inte respekteras i praktiken finns det skäl för Barnombudsmannen att på nytt ta upp frågan med ansvariga myndigheter och i förlängningen regering och riksdag.

2 kommentarer:

  1. Väl formulerat!

    SvaraRadera
  2. Åh det kan väl inte vara dessa barnens bästa att skiljas från sin mamma, och eftersom mamman är i psykisk ohälsa måste det vara omöjligt för dem att få det drägligt i Makedonien, ett fattigt land.

    Hoppas hoppas att de får stanna kvar i Sverige.
    Helena Josefsson

    SvaraRadera