måndag 11 oktober 2010

Barn och vårdnadstvister

Jag medverkade i TV4 nyhetsmorgon i morse för att kommentera hur barn kan drabbas av svåra vårdnadstvister. Diskussionen handlade både om internationella bortföranden av barn och ärenden i Sverige där tvisten avgörs i domstol.

År 2008 fick UD kännedom om ungefär 100 fall av internationella vårdnadstvister. Av dessa handlade ca 80 om bortförande eller kvarhållande av barn. Dessa tvister kan få mycket svåra konsekvenser för barnet. Tidsfaktorn - hur snabbt tvisten kan lösas - är avgörande både för om ärendet ska lösas positivt och för barnet. För ett barn är veckor och månader lång tid. I en del fall tvingas barnet också leva gömd utan tillgång till utbildning. Som barnombudsman är jag därför positiv till att en utredning nu föreslagit att en särskild myndighet ska få i uppdrag att försöka bidra till att lösa dessa ofta svåra och komplexa fall.

Diskussionen i Nyhetsmorgon handlade också om svåra vårdnadstvister i Sverige som avgörs i domstol och där en förälder tilldöms ensam vårdnad. Till att börja med kan det vara bra att lyfta fram att de allra flesta barn i Sverige - tre av fyra - lever med båda sina föräldrar. Det är också viktigt att se att de allra flesta separationer inte innebär konflikter runt barnen. Av de föräldrar som separerade 2009 har föräldrarna gemensam vårdnad i 97 procent av fallen.

Det kan jämföras med 80-talet då bara 37% av föräldrarna hade gemensam vårdnad efter en separation. Bakom den här dramatiska förändringen ligger det faktum att pappor i dag tar betydligt större ansvar och är mer delaktiga i sina barns uppväxt än tidigare. En annan faktor är också att samhället betonar vikten av barnets rätt till båda sina föräldrar. En rad reformer har också understrukit detta de senaste decennierna.

I morse fördjupade vi oss dock i de fall där separationen trots allt slutar i en tvist i domstol. När dessa ärenden prövas är utgångspunkten gemensam vårdnad. Men prövningen ska ytterst avgöras utifrån vad som är barnets bästa. Och det är en viktig markering. En förälder som brukat våld mot barnet eller i familjen är inte en lämplig vårdnadshavare. På samma sätt måste domstolen pröva vårdnadsfrågan utifrån barnets bästa vid svåra missbruksproblem eller där föräldrarnas totala oförmåga till samarbete omöjliggör ett tryggt och normalt liv för barnet.

Om en förälder väljer att föra bort ett barn innan en domstol hunnit avgöra frågan om gemensam eller ensam vårdnad gör sig den föräldern skyldig till egenmäktighet med barn. För detta brott kan föräldern dömas. I diskussionen hävdas ibland att den föräldern då med automatik också skulle förlora vårdnaden om barnet. Det kan låta bestickande, men jag köper inte resonemanget. Självfallet är detta agerande något som en domstol ser som besvärande och negativt när vårdnadsfrågan prövas. Men även i fall där detta har skett måste, menar jag, vårdnadsfrågan alltid prövas ordentligt utifrån barnets bästa.

Bakgrunden till förälderns agerande kan exempelvis vara förekomsten av våld i familjen eller annan - som det visar sig - berättigad oro för barnets utveckling. Föräldern kan alltså dömas för egenmäktighet samtidigt som en domstol efter en prövning av alla fakta i ärendet ändå kan komma till slutsatsen att det är barnets bästa att den föräldern får ensam vårdnad. Logiken kan tyckas svår, men alternativet att bortse från vad som faktiskt är barnets bästa för att istället "skipa rättvisa" mellan de två inblandade föräldrarna vore enligt mig orimligt.

Personligen är jag övertygad om att mycket vore vunnet om perspektivet i vårdnadstvister flyttades från föräldrarnas "rätt" till barnets "rätt". Föräldrar som är i konflikt med varandra har inte alltid förmåga att skilja på sina egna och sitt barns behov. Det är därför Barnombudsmannen välkomnade riksdagsbeslutet från 2006 om att barn ska få eget biträde i mål om vårdnad, boende och umgänge. Sedan dess har bollen legat hos regeringen som har fått i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett konkret förslag. Vi väntar på förslaget!

5 kommentarer:

  1. Men Barnombudsmannen vet väl att det brukar bli så att den som rövar bort barnet innan domstolsförhandlingen får boendet. Det är svensk praxis. Resonemanget är att barnet skall få bo den förälder den vant sig att bo hos, alltså kidnapparen. Att man rövat bort sitt barn gör inte en förälder olämplig. Men detta måste ju en Barnombudsman känna till. Frågan är vad Barnombudsmannen tycker om att de som skadar barn genom bortrövande så ofta får vårdnaden.

    SvaraRadera
  2. Läs om de tre sista styckena i min blogg där jag betonar att varje ärende måste prövas utifrån barnets bästa.

    SvaraRadera
  3. Barnets bästa ska gå först. Håller fullständigt med att barnets rättigheter ska bejakas i första hand. En förälder som till exempel misshandlar sina barn har förbrukat sina rättigheter.
    Ett barn som är rädd för någon av sina vårdnadshavare ska inte behöva hamna i klorna på sin förövare.
    Föräldrar ser ofta sina rättigehter men inte sina skyldigheter!

    SvaraRadera
  4. Det bör ju uppmärksammas att många brottsutredningar kring sexuella övergrepp mot barn slutar med en vårdnadstvist istället där mammorna blir anklagade för att ljuga och barnen med. Sedan tvingas barnen leva med förövarna.

    SvaraRadera
  5. Hej alla!

    För en tid sedan skrev jag till Justitiedepartementet och framförde mina synpunkter och min kritik på hur lagstiftningen fungerar eller inte fungerar alls i allt för många vårdnadstvister! Och i går kom då svaret från Justitiedepartementets Jenny Wulker Roos som är den personen som arbetar där för familjerätten, svaret från Jenny till mig är mycket glädjande men också en uppmaning till alla er pappor att skriva om era egna erfarenheter och synpunkter på hur lagstiftningen fungerar eller inte fungerar i era ögon, så alla som känner för att bidra med er insatts i ämnet, skriv då till Jenny Wulker Roos, E-post adressen hittas längst ner i den här skrivelsen!

    Och jag känner att det bara är ett måste ett delge er hela svaret i sin helhet till er alla.

    Med vänlig hälsning: Kalle Fagerström

    Jennys svar till mig lyder:

    Hej,

    Tack för ditt e-brev till Justitiedepartementet med synpunkter bl.a. på lagstiftningen kring vårdnad och umgänge. Jag, som arbetar på enheten för bl.a. familjerätt, har fått i uppdrag att besvara det.
    Utgångspunkten vid vårdnadsmål är barnets bästa. Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid bl.a. barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Lagstiftningen är alltså fokuserad på barnet och ger inte utrymme för att favorisera någon av föräldrarna.
    Att befinna sig i en vårdnadstvist kan innebära en mycket besvärlig situation och på departementet är vi tacksamma för synpunkter om hur lagstiftningen fungerar.
    Vänliga hälsningar

    Jenny Wulker Roos E-post: jenny.wulker-roos@justice.ministry.se

    SvaraRadera