torsdag 11 februari 2010

Barn, föräldrar och skadestånd

Det senaste året har Barnombudsmannen uppmärksammat hur barn ibland så unga som 3 år har kunnat få skulder till landstingen då föräldrar glömt bort att avboka en tandläkartid eller ett vårdbesök. Den skuldfällan har nu stängts och regeringen har markerat att det är vårdnadshavarna, inte barnen, som är ansvariga för barnens sjuk- och hälsovård.

Jag tycker att det går att resonera på ett liknande sätt kring barn och skadestånd. Det är djupt problematiskt att barn som far illa döms till skadestånd som i praktiken kan försvåra deras möjlighet att hamna på rätt köl i livet. De åtgärder som sätts in borde mycket mer ha fokus på att barnet inte hamnar i en liknande situation igen.

Enligt Kronofogdemyndigheten är obetalda skadestånd den vanligaste orsaken till att barn under 18 år registreras i Kronofogdemyndighetens register. Betalningsanmärkningar gör det svårt för barnet att senare i livet få hyreskontrakt, telefonabonnemang och vissa typer av arbeten.
Därför är det av stor vikt att dessa barn inte ska behöva gå in i vuxenlivet med skulder registrerade hos Kronofogdemyndigheten.

I en del fall kan barnet bli ersättningsskyldig redan från mycket unga år. I ett nyligen omtalat fall handlade det om en nioårig pojke som dömdes att betala 2 miljoner kronor i skadestånd. Pojken som var oförsäkrad hade lekt med tändstickor i en garderob hemma hos sin stödfamilj med den olyckliga konsekvensen att huset brann ned.

Pojken ifråga fick kallelse till rätten i eget namn men uteblev, vilket med tanke på hans ålder inte är så konstigt. Eftersom ingen företrädde pojken i rätten var risken mycket stor att han skulle få starta vuxenlivet med en helt omöjlig uppförsbacke. Endast tack vare att vårdnadshavaren i absolut sista stund begärde att rätten skulle jämka beloppet möjliggjordes en rimlig lösning. Hade vårdnadshavaren inte gjort detta hade 9-åringen haft en skuld på 2 miljoner. Det hade gett pojken ett livslångt ekonomiskt utanförskap. Det visar tydligt vikten av att markera för vårdnadshavare att de har ett ansvar för sina barn.

Jag tycker därför att det är riktigt att, som regeringen föreslår, markera föräldrarnas ansvar. Från den 1:a september kommer föräldrar att bli skadeståndsskyldiga om barnen begår brott, men det finns en övre beloppsgräns på 8500kr. Föräldrars reaktioner – eller avsaknad av reaktioner – i förhållande till deras barns och ungdomars beteenden har betydelse för risken för ungdomsbrottslighet.

Samtidigt är denna markering av att föräldrarna bär ansvar naturligtvis långt ifrån tillräcklig. I de fall det handlar om barn som växer upp under svåra förhållanden krävs tidiga förebyggande insatser från socialtjänst och skola för att möjliggöra för föräldrar att ta ett större ansvar för sina barns och ungdomars liv. Vi vill se ett gott föräldrastöd som bygger på de behov föräldrarna har, samverkan mellan mödravård och BVC, en skola som fångar upp och ger stöd till barn med svårigheter och en socialtjänst som tillsammans med andra nyckelaktörer arbetar förebyggande. Arbetet mot ungdomsbrottslighet måste bedrivas på bred front.

2 kommentarer:

  1. Kan inte förstå att det inte funnits en sådan lag tidigare som den som nu skissas. Vi får ett helt omöjligt samhälle om det ska vara fritt fram att förstöra och sabotera egendom. Föräldrar bör ha en försäkring, men det är inte säkert att bolaget betalar om det är uppenbart att skadan åstadskommits helt medvetet alltså ingen olyckshändelse. När man som enskild får fönsterrutor sönderslagna, klotter på väggar, stölder av redskap och sedan ska betala skadorna undrar man om vi lever i ett rättssamhälle.

    SvaraRadera
  2. Jag måste bara fråga, blir ni kontaktade då sånt här sker som nu i dessa artiklar?

    http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.310475-foraldrar-klagar-pa-vanvard

    http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.732142-funktionshindrad-pojke-lastes-in

    http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.310071-pojke-lastes-in-pa-fritidshem

    VEM tar ansvar för att dessa personer är så oaktsamma med dessa barns hälsa och framtid?
    Vad är det med Sverige, jag börjar allvarligt fundera! Detta strider ju verkligen mot alla tänkbara lagar i landet?

    //Mia

    SvaraRadera