I eftermiddag överlämnas adoptionsutredningen till regeringen. Utredningen väntas föreslå att barnets bästa alltid ska vara avgörande vid ett adoptionsbeslut samt att det ska bli lättare att genomföra inhemska adoptioner.
Jag välkomnar dessa förslag.
Det är inte rimligt att barn som inte kan återvända till sina biologiska föräldrar inom en överskådlig tid inte får en trygg förvissning om sitt framtida liv. Jag hoppas därför att barnskyddsutredningen kommer att lägga förslag som innebär att kommunerna i större utsträckning initierar vårdnadsöverflyttningar och adoptioner. Ett första viktigt steg tas i dag när adoptionsutredningen utifrån ett barnrättsperspektiv nu föreslår att det ska bli lättare att genomföra inhemska adoptioner.
Jag anser att för få vårdnadsöverflyttningar görs i dag även om undersökningar visar att det har blivit vanligare sedan lagen trädde i kraft. Jag menar vidare att möjligheten till adoption bör utredas för de barn som har placerats i familjehem i späd ålder och har hela sin känslomässiga förankring där.
Barn och unga som växer upp i familjehem eller på andra sätt behöver samhällets stöd under hela eller delar av sin uppväxt är i en utsatt situation. En grundläggande rättighet för dem är att få känna trygghet. Dessa barn måste få känna att de hör hemma någonstans samtidigt som de har rätt att ha kontakt och närhet till sin familj. Den barnskyddsutredning som nu ser över reglerna kring stöd och skydd för barn i utsatta situationer har bland annat att se över långsiktigheten i vården för barn i familjehem. I dag finns det en bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att när ett barn har varit placerat i samma familjehem i tre år ska socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om vårdnadsöverflyttning.
Det är också positivt att adoptionsutredningen väntas föreslå att anställda inom socialtjänsten ska få utbildning i adoptionsfrågan och att även sambor och inte bara gifta ska kunna adoptera sin partners barn.
