fredag 11 juli 2014

Straffa inte barnet!

Att som barn ha sin mamma eller pappa i fängelse eller häkte är svårt. Det väcker ofta känslor av sorg, skam och oro. Stora delar av tillvaron påverkas. Hur har föräldern det? Hur ska det bli i framtiden? Vad kan och vill jag säga till mina kompisar?

Det saknas fakta om hur många barn som har det så här, men man uppskattar att det handlar om ungefär 10 000 barn. Barnombudsmannen har under lång tid uppmärksammat att mer måste göras för dessa barn. Det är nu tio år sedan vi släppte rapporten ”Straffa inte barnet”.

Rapporten bidrog till ett omfattande förändringsarbete i Kriminalvården. Information togs fram, besöksmiljöerna förbättrades och särskilda barnombud inrättades.

Tio år senare är det hög tid att lyfta frågan högre på dagordningen igen. Förändringsarbetet har inte längre samma takt.  Andra nordiska länder som tidigare låg efter Sverige har nu hunnit ikapp och förbi i sina ambitioner att stödja barn till frihetsberövade föräldrar.
Frågan har också uppmärksammats särskilt av FN:s barnrättskommitté inför nästa års granskning av Sverige. Senast i oktober i år vill Barnrättskommittén ha svar från regeringen om vilka åtgärder som gjorts för att underlätta för barn med en förälder i fängelse att kunna upprätthålla en kontakt.
Men det finns ljuspunkter. I går uppmärksammade exempelvis SR:s Studio Ett en film som tagits fram med stöd av Svenska Filminstitutet och Konstnärsnämnden och som ska ha premiär i höst. Filmen som redan är prisbelönt heter ”Räknar dagar, räknar år” och bygger på barns egna berättelser. Filmen vänder sig både till barn och föräldrar.
Det råder ingen tvekan om att filmen kommer att fylla en viktig funktion. Under våren har Barnombudsmannen inom vårt arbete med regeringsuppdraget Pejling och dialog mött barn och unga som besökt en frihetsberövad förälder. I slutändan fick också några av barnen möta chefer inom Kriminalvården för att direkt till dem berätta om sina upplevelser av att besöka en förälder på anstalt eller häkte.
De barn och unga som vi träffade lyfte främst fram fyra områden som viktiga: besök och besöksmiljö, information, bemötande och kontakten med föräldern mellan besöken.

Här är några av de råd som barn och unga gav till beslutsfattare i Kriminalvården och den kriminalvårdspersonal de möter vid sina besök:


Råd om besök och besöksmiljö


- Låt mig få se hur min förälder bor/har det.

- Gör rummen mysigare – mer hemtrevliga!

- Gör det möjligt för oss att göra fler vardagssaker tillsammans.
”Att få följa med min pappa där han bor. Kunna se en film med honom. Äta mat med honom och kanske gå ut, även om det är någon typ av bur där uppe. Göra vanliga saker. Käka Mc Donalds.”

Råd kring information


- Berätta vilka regler som finns och varför de finns.

- Visa bilder på hur det ser ut inne på häktet/ anstalten så att man kan förbereda sig.

- Hjälp mig slippa fantisera om hur det är och vad som kan hända.
”Och så tänkte jag hela tiden –
vad hade hänt ifall det brann då?
Det är ju jättesvårt att hinna igenom
alla de där dörrarna. Jag tänkte bara gud, har de någon jättefarlig här på häktet?”


Råd kring bemötande


- Se mig – var personlig.

- Ställ frågor och var intresserad av mig.

- Tänk på hur du uttrycker dig.
”Ibland brukar jag prata med poliser här. Men ibland svarar de inte. Och ibland svarar de att jag får ta en målarbok.”


Råd kring kontakt


- Möjlighet till fler samtal/vecka och barn.

- Möjliggör för snabbare och mer regelbunden kommunikation genom t.ex. mejl.

- Skicka inte ut post med anstaltens namn tryckt på kuvertet.
”Det är klart att man uppskattar två samtal i veckan när jag inte ens fått höra av henne på flera veckor”

Barnombudsmannen föreslår

Barnombudsmannen har med utgångspunkt i samtalen med barnen sammanfattat ett antal förslag till förbättringar för barn som besöker en förälder på anstalt och i häkte:
 
  • Lagstifta om barnets rätt till information, råd och stöd när förälder är intagen i anstalt eller häkte (jf med motsvarande rätt för barn som anhöriga till sjuka föräldrar i Hälso- och Sjukvårdslagen).
  • Förstärk och tydliggör rollen för Kriminalvårdens barnombud. Ombuden ska ha tid och möjlighet att säkerställa att det finns ett barnperspektiv i hela verksamheten. Ombuden ska ansvara för att förbereda, underlätta och följa upp besök. Kriminalvården ska på nationell nivå följa upp barns och ungas egna åsikter kring hur besöken och besöksmiljön kan förbättras.
  • Större flexibilitet i besökstider som anpassas mer efter barnets behov. Det kan exempelvis handla om att barn med lång resväg kan behöva längre besökstid eller att besöken inte ska krocka med barnets skoltid.
  • Barn i olika delar av landet måste ges likvärdiga möjligheter att besöka en förälder som är intagen i anstalt eller häkte. Det kräver ett förtydligande i socialtjänstlagens regler om ekonomiskt bistånd.
  • Varje barn har rätt till en egen kontakt med sin förälder. Det innebär exempelvis att syskon och övriga anhöriga inte ska behöva dela på en kort telefontid.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar