Antalet häktade barn har mer än tredubblats sedan 1998. Trots skarp kritik från bland annat Europarådets tortyrkommitté kvarstår allvarliga brister vad gäller de häktade barnens rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Nu krävs att regeringen tar kritiken på allvar och agerar.
Det var några av huvudpunkterna i min artikel på DN-debatt i går. "Sveriges behandling av häktade barn oacceptabel"
Jag följer nu upp debattartikeln med att kalla Kriminalvården och Åklagarmyndigheten till myndighetsdialog med Barnombudsmannen senare i höst. Förutom att diskutera situationen för häktade barn ska jag också fråga vilka åtgärder de tänker vidta för att leva upp till de krav som ställs på alla myndigheter i och med den strategi för barnkonventionens genomförande som riksdagen antog ifjol.
Justitieminister Beatrice Ask har kommenterat hur regeringen ser på kritiken. Inslaget som sändes i Ekot 17.45 i går börjar 9.48 in i sändningen. Ekot med Justitieminister Beatrice Ask
I inslaget betonar Ask vikten av att förebygga att barn överhuvudtaget behöver misstänkas för brottslighet. Det instämmer jag naturligtvis i. De senaste åren har Barnombudsmannen också haft den sociala barnavården i fokus och lagt förslag till hur den kan förbättras. Men faktum kvarstår. Vad ska hända med de barn som trots allt misstänks för grova brott?
I det sammanhanget är jag oroad över tre saker: den explosionsartade ökningen av antalet häktade barn, bristerna i barnets rättssäkerhet och att häktesmiljön i nuläget är så nedbrytande att framtida återanpassning av barnet försvåras.
* Tredubblingen av häktade barn. Denna ökning sker trots att forskningen inte kan påvisa motsvarande ökning i barn- och ungdomskriminalitet och trots att lagstiftningen är tydlig (23§ LUL samt 24 kap 4§ RB) att den som inte har fyllt 18 år får häktas endast om det finns synnerliga skäl och att häktning enbart får ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas.
Ökningen sker också trots att Sverige får mycket skarp internationell MR-kritik och att barnkonventionen i artikel 37 ställer krav på att staterna enbart använder häktning som sista utväg och att det ska finnas effektiva barnanpassade alternativ. Något som alltså saknas i Sverige för de brottsmisstänkta barn över 15 år där det görs en bedömning att de måste frihetsberövas för att säkra förundersökningen.
Förslag till åtgärd: Regeringen måste begära uttömmande information från relevanta myndigheter om skälen till att så många barn placeras i häkte och varför restriktioner används i så hög utsträckning. Vi behöver helt enkelt fler fakta på bordet för att förstå vad ökningen beror på.
* Rättssäkerheten. Europarådets tortyrkommitté uppmärksammade Sverige på att barn i häkte inte informerats om sina rättigheter och att de blivit förhörda utan föräldrar, socialtjänst eller advokat närvarande. Jag har besökt häkten och mött barn som har upplevt detta och som inte heller vet om att de restriktioner barnet har kan överklagas. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg beskriver situationen som oacceptabel och något som samfundet också har påpekat.
Förslag till åtgärd: Varje polisarrest och häkte måste ha tydliga rutiner som säkerställer barnets rättsäkerhet, ex tillgång till advokat vid förhör. Barn bör också få tydlig information om sina rättigheter.
* Häktet är en nedbrytande och olämplig miljö för barn. Det svenska häktningssystemet är ovanligt i Västeuropa. Andra länder har restriktioner men de tillämpas inte så ofta eller är inte så omfattande eller så långvariga som i Sverige. Forskning visar att häktning med restriktioner är så psykiskt belastande att det orsakar depression och anpassningsstörning. Detta gäller för vuxna. För barn är åtgärderna så ingripande att Europarådets tortyrkommitté kallar isoleringen för "a draconian measure" i sin kritik av Sverige.
Detta i kombination med att många häkten inte klarar av att tillgodose de grundläggande rättigheter barn har enligt barnkonventionen är något som Sverige måste ta på allvar. Barn döms i normalfallet aldrig till fängelse - om den rättsliga prövningen visar att barnet är skyldig till det brott det misstänks för - utan till någon form av vård. I praktiken kommer tiden i häktet på grund av att den är så nedbrytande att riskera att minska chanserna att den framtida vården och återanpassningen blir framgångsrik.
Förslag till åtgärd: Regeringen måste ta initiativ till att utreda hur ett barnanpassat alternativ till de nuvarande häktena kan se ut. En sådan översyn måste också granska vilka restriktioner som ska få användas mot barn och hur negativa effekter av sådana ingrepp kan kompenseras.
