fredag 28 januari 2011

Skolan är en otrygg arbetsplats

I dag presenterade Skolverket utvärderingen av metoder mot mobbning. Som väntat visar rapporten att mobbning i skolan är ett omfattande och mycket allvarligt problem. Knappt var tionde barn utsätts för mobbning i skolan (7-8 procent). 13000 barn är mobbade under lång tid. Det leder till ett oerhört lidande och konsekvenserna kan i en del fall bli livslånga.

Som barn har du inget val, det råder skolplikt. Du kan inte undvika dina plågoandar. Det ställer mycket höga krav på vuxenvärlden. Vi har en skyldighet att agera för att förebygga och åtgärda mobbning. Den fråga många har ställt sig är: men hur gör vi detta på bästa sätt?

Skolverkets utvärdering av metoder kan mot den bakgrunden komma som en kalldusch. Skolvärlden har väntat på facit. Vilken metod är bäst? Hur ska vi gå till väga? Utvärderingen ger svar, men visar inte på någon enkel patenterad lösning. Utvärderingen ger ingen manualbaserad metod rakt av godkänt. Skolverket vill helt enkelt inte rekommendera något färdigt koncept.

Jag tror att det är klokt. Precis som i den dialog jag och Barn- och Elevombudet hade med tio kommuner så betonas istället vikten av att skolan har en systematisk strategi. Skolhuvudmannens och skolledningens ansvar och engagemang lyfts fram. Vikten av att involvera elever, utvärdera och följa upp betonas också. Vikten av vuxennärvaro - inte minst på raster - är en annan slutsats. Personal som är motiverad och utbildad och väl fungerande antimobbningsteam är också viktigt.

Direkt kontraproduktivt tycks vara att lägga över ansvaret på elever genom att lyfta frågan på särskilda lektioner om mobbning och att låta elever vara "vakter" mot mobbning.

Med andra ord: ingen skolledning får tro sig ha "löst" mobbningsproblematiken genom att köpa in ett manualbaserat program och delegera frågan nedåt i organisationen. Det som krävs är motsatsen. Personligt ansvarstagande och en ledning som arbetar systematiskt med frågan. Skolstyrelsen i kommunen har också ett stort ansvar. Det räcker inte att följa upp hur väl rektorn håller budget. Elevernas skolresultat och elevernas trygghet och välbefinnande är också viktiga "nyckeltal" att hålla koll på.

I den kommundialog om mobbning och kränkande behandling som jag anordnade tillsammans med Barn- och Elevombudet i maj ifjol så enades kommunerna om en rad rekommendationer. Helt enkelt goda tips till andra kommuner om vad som är viktigt i arbetet mot mobbning och kränkande behandling. Läs dokumentationen här

3 kommentarer:

  1. Skolverkets rapport visar att förekomsten av kamratstödjare, de vuxnas "ögon och öron", har samband med ökad frekvens av mobbning. Ställ den vetskapen mot rekommendationerna i kommundialograpporten om fler antimobbningsgrupper och kamratstödjare! Idag tar Friends åt sig av kritiken. Vad gör du?

    SvaraRadera
  2. Vi samlade tio kommuner till dialog. Inledningsvis återger rapporten en rad idéer som fördes fram av deltagarna från kommunerna, i det sammanhanget nämndes bland annat de förslag du nämner.

    De förslagen finns dock inte med i rekommendationerna från kommundialogen och inte heller i min och Barn- och Elevombudet sammanfattning. Skolverkets rapport understryker enligt mig snarare relevansen i de rekommendationer och råd som ges i vår dokumentation. Jag hoppas mot den bakgrunden att råden kommer till användning.

    SvaraRadera
  3. Ibland känns det som om man gör skillnad, att man ignorerar barnens behov och det som är bäst för dem. Barnen våra älskade som vi kan gå igenom eld för, som vi sätter på oss stridsmunderingen för och går ut på slagfältet om så kräver..vi föräldrar har allt för länge försökt på egen hand att förändra världen kring dem så att våra NPF ungar kan vistas i samhället på samma premisser som alla andra.. Nu går vi samman för att tydliggöra en gång för alla att detta är inte ok hur saker och ting är kring våra barn, i dagens Sverige anno 2011.

    Du kommer som patient till en doktor. Han konstaterar att du behöver operereras, men han beklagar att gedigna utbildningar inte längre finns, pga sparkrav så får studenterna en snabbkurs över ett veckoslut i kirurgi. Förhoppningsvis vet läkaren på ett ungefär vart han skall skära och ta bort rätt åkomma. Har du tur har han med tiden lärt sig att suturera rätt så att ärret inte blir allt för groteskt. Skulle du börja förblöda under operationen finns inget nytt blod att ge, för se indragningar där med tyvärr..de som jobbar på blodbanken har fått slutat..

    Du är en elev med diagnos, adhd kanhända. Du sitter där i skolbänken och har en lärare som fått 2 timmars förläsning om barn som du, med andra ord så kan denne ingenting om dig och dina svårigheter..Trots att du gång på gång misslyckas inom vissa situationer/lektioner så får du ändå inte den hjälp du behöver, bara tomma ord och löften.

    Det ena fallet skulle ALDRIG tollereras inom svensk sjukvård.

    Det andra fallet tollereras varje dag, någonstans, på väldigt många många skolor..



    Är det så vi skall ha det? Är det så vi vill att våra barn/ungdomars skolgång skall tillåtas att se ut?? Jag måste betona ATT det på MÅNGA skolor verkligen fungerar, att lärare är helt FANTASTISKA med att möta upp barn med diagnoser.. MEN enligt en undersökning som Attention gjort nyligen så hade 54% av de tillfrågade lärarna en stor önskan om MERA kunskap OCH resurser! Låt dem få det!

    Gör DIN röst hörd på http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5217 snart har 600 personer gjort detsamma

    SvaraRadera