fredag 26 november 2010

Media diskuterade barn i media

För ganska exakt ett år sedan kritiserade jag och flera barnrättsexperter utvecklingen där barn i kris exponerades i reality-program. Exempel på detta kunde också hämtas från inslag i SVTs serie Ett fall för Louise. Kritiken ledde till ett möte med Sveriges Television där vi enades om att vi tillsammans lite längre fram i tiden borde bjuda in till en workshop om barn i media.

I dag ägde så till sist workshopen rum i SVTs lokaler. Sveriges Television, Utbildningsradion och Barnombudsmannen stod som inbjudare. Deltagarna kom från produktionsbolag, SVTs och URs redaktioner samt från barnrättsorganisationer och myndigheter som Medierådet och Barn- och elevombudet vid Skolinspektionen.

Diskussionen tog sin utgångspunkt i reella program och dilemman som deltagarna därefter resonerade om. Det fanns sällan några självklara svar. I vågskålen fanns båda de centrala perspektiven i barnkonventionen: barnets rätt att komma till tals och barnets rätt till skydd. Eller som någon så klokt sa; barnet har rätt att nyttja media, men media har inte rätt att utnyttja barnet.

Principerna kan låta lätta, men de måste alltid tolkas. Ett barn som upplevt mobbning och vill berätta óm sin ilska över hur skolans ledning svikit. När och under vilka villkor är det rätt att göra ett program om detta? Vilka kan konsekvenserna bli om barn i sådana situationer aldrig får komma till tals i media? Vilka blir konsekvenserna i det enskilda fallet om barnet, trots att det är anonymt, identifieras av mobbarna?

Deltagarna - de flesta från erfarna barn- och ungdomsredaktioner - hade kloka och eftertänksamma svar. De gör ett viktigt jobb för att synliggöra barns livsvillkor och ägnar stor kraft åt att detta ska ske på ett tryggt sätt för de medverkande barnen. Runt bordet efterlyste vi dock deltagare från andra redaktioner. Hur synliggörs barn exempelvis i nyhetsreportagen? Skolfrågorna var exempelvis i fokus i de två senaste valrörelserna, men hur ofta fick barn och unga komma till tals om hur de upplever situationen i skolan? Vad vill de ge för råd till makthavarna?

Tanken med workshopen var att möjligöra diskussionen, inte att formulera tydliga slutsatser. Men några sådana kan ändå dras, tycker i alla fall jag. En slutsats är att ett nytt medíelandskap med sociala medier kräver ännu mer av eftertanke. Känsligt material kan plötsligt klippas, spridas óch användas av personer som är ute efter att skada ett barn som medverkat i ett program. På workshopen berättades också om sådana konkreta exempel.

En annan slutsats är att det aldrig räcker att prata om slutprodukten, dvs´hur programmet blev där barnet medverkar. Frågor måste också ställas om hur själva programmet spelades in, dvs själva förutsättningarna för barnets medverkan. Vad vet barnet om sammanhanget? Bakgrunden? Riskerna? Sina rättigheter? Det är svårt för vem som helst att överblicka framförallt tv-mediets enorma genomslagskraft.

Workshopen avslutades i konsensus: vi ser gärna att dialogen upprepas.

3 kommentarer:

  1. Vad mycket klokt. Hoppas som sagt att samarbetet utvidgas till fler redaktioner. Det här är viktigt. Att utgå från barnen och inse det digitala mediernas hot och möjligheter.

    Ett barn som syns i ett reportage, kanske inte alls är glad för det sammanhang den filmas i t.ex. hur det är att ha assistent i skolan.

    Vi vuxna har ett stort ansvar och man kanske inte alltid kan utgå från att barnets föräldrar eller vårdnadshavare förstår konsekvenserna. De kanske tvärsom tycker att det främjar deras sak att visa upp det stackars barnet som itne får vad det ahr rätt till... Än mindre kan ett barn eller en ungdom förstå vad det kan få för konsekvenser när ens kamarater ser, sprider och ifrågasätter det som sänts.

    Så här har media en stort ansvar, ett enormt ansvar, för barn är barn och alla vuxna har ansvar för att inget barn utnyttjas eller far illa. Barn litar på oss, de ger oss makt i god tro, vi tar oss makt. Den måste vi handskas med mycket försiktigt.

    SvaraRadera
  2. Tycker att du som BO driver era frågor på ett fantastiskt bra och progressivt sätt. Fortsätt med det.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker som vuxen att du driver BO-frågor på ett mycket bra och progressivt sätt. Fortsätt med det.

    SvaraRadera