torsdag 27 maj 2010

Stärk skyddet för tvångsvårdade barn och ungdomar

Jag befinner mig på tåget till Göteborg tillsammans med några medarbetare. Vi ska träffa chefer inom Statens Institutionsstyrelse. Det här är mitt fjärde besök ute i SiS-regioner där jag möter chefer för att berätta om Barnombudsmannens årsrapport där barn och ungdomar på särskilda ungdomshem kommer till tals.

På tåget läser jag i dagens Aftonbladet att personal inom Statens institutionsstyrelse är kritiska till att jag vill stärka rättigheterna för barn och unga i den slutna ungdomsvården. Läs artikeln: "Vi måste få låsa in unga i isoleringscell"

Varför föreslår Barnombudsmannen att skyddet stärks för placerade barn?

I vanvårdsutredningen som utrett kränkningar i den sociala barnavården under tidigare decennier framkommer tydligt att barn och unga inte har blivit trodda när de berättat och att ansvariga myndigheter inte förmått skydda barnen. Nu berättar barn och ungdomar om vad som kan liknas vid vanvård i vår tid.

Den bästa skyddsfaktorn är att vara medveten om de oerhörda risker som finns inbyggda i den sociala barnavården där barn och unga är i en utsatt situation och där vuxna har oerhörd makt. Ska dessa inbyggda risker motverkas räcker det inte med noggrann tillsyn, det krävs också ett förhållningssätt där all personal och ledning är medveten om just denna problematik och där varje signal från ungdomar om att övergrepp sker tas på största allvar.

Jag tror att mycket är vunnet om syftet med vården blir tydligare i den lagstiftning som reglerar tvångsvård av barn och unga. Vården måste åtminstone garantera att barnens grundläggande rättigheter till trygghet, god utbildning och god hälsa tillvaratas. Det räcker inte att lagstiftningen som nu enbart reglerar när repressiva åtgärder är tillåtna.

Jag instämmer också i FNs barnrättskommitté i Genève som anser att isolering av barn inte bör få förekomma i vården eftersom det är en skadlig åtgärd. I själva verket framgår det redan av förarbetena till nu gällande lagstiftning att avskiljning (isolering) inte var tänkt att användas mer än i extrema undantagsfall. I förarbetet heter det bland annat att isolering ”i praktiken inte ska få förekomma i vården.” Enbart under 2009 isolerades barn vid 855 tillfällen. Och vet vi nu – inte alltid i enlighet med gällande lagstiftning.

Mina förslag om ett starkare rättighetsperspektiv i tvångsvården av barn är framförda till regeringen i samband med Barnombudsmannens årsrapport för 2010. Nu är det politikernas sak att agera.

2 kommentarer:

  1. Så viktigt att samhällets representanter vet varför ungdomar och barn utagerar. Att bedömningarna i de fall tvångsvård är befogat utgår ifrån barnets behov av skydd och vård som BO formulerar. Kanske behövs ett s k paradigmskifte inom tvångsvård och annan institutionsvård för barn under 18 år. En attitydförändring där den auktoritära hållningen ersätts med utbildning
    -om medvetenhet om maktförhållandet mellan myndighet o barn och vuxna och barn
    -om alla barns rätt till grundläggande behov o hur utvecklingen för individen påverkas av brister o hur barnet reagerar o utvecklas av detta.

    SvaraRadera
  2. Heja!!! Du gör en kanonjobb!!

    SvaraRadera