fredag 26 mars 2010

Tala med eleverna...

Jag såg på Debatt i går kväll om händelserna i Bjästa. Ingen kan låta bli att uppröras över hur vuxenvärlden svek den flicka som hade utsatts för ett allvarligt brott i en miljö där man som barn måste få vara trygg. Det är förfärande att ta del av den nätmobbning som sedan förföljt henne.

Som barnombudsman får jag många telefonsamtal och brev som vittnar om kränkningar i skolmiljön. Förutom att svara hänvisar jag till Barn- och Elevombudet vid Skolinspektionen som har möjlighet att agera i det enskilda fallet. Vad som ofta kommer igen i berättelserna är vuxenvärldens tafatthet och ovilja att se allvaret i det barnet utsätts för och agera omedelbart. Okunnigheten om det som sker på nätet är dessutom stor.

I gårdagens Debatt diskuterades nätmobbningen och flera vuxna ställde sig frågande till hur vuxenvärlden ska kunna ha koll på vad som händer på olika diskussionsforum. Måste lärare utbildas kring detta, resonerade någon. Ja, det är ju toppen. Men jag har ett annat tips: prata med eleverna! Har skolan en fungerande likabehandlingsplan där eleverna är involverade i arbetet mot kränkande behandling i skolan så kan jag garantera att de vuxna snabbt kommer att få bättre koll på vad som händer också på nätet. Jag tror nämligen att få barn är okunniga om nätmobbningen och har barnen tillit till vuxenvärlden så får också vuxna höra vad som händer. Det är alltså inga cyberexperter skolan behöver anställa, däremot vuxna som tar sig tid att lyssna på vad barnen har att berätta.

När jag svarade på frågor om det nu aktuella fallet i Bjästa var jag noga med att poängtera att jag inte går in i enskilda ärenden men att jag kan ge mina synpunkter på hur skollagen ska tolkas. Det är inte riktigt att säga att man måste förhålla sig neutral när barn utsätts för kränkningar. Då ställer skollagen krav på omedelbara åtgärder för att skydda och bistå det barn som är utsatt. Här brister det uppenbarligen på flera håll.

I går bestämde därför jag och Lars Arrhenius som är Barn- och Elevombud vid Skolinspektionen att vi ska kalla flera kommuner till diskussion om hur skolans arbete med likabehandlingsplaner mot mobbning och kränkande behandling i skolan ska kunna stärkas. Vi är oroliga över Skolinspektionens uppgifter om att 9 av 10 skolor har brister i detta arbete. Syftet med dialogen är inte tillsyn eller att ge kritik i enskilda ärenden, det ingår inte i mitt uppdrag som Barnombudsman. Det vi vill uppnå är att finna goda lösningar som bidrar till att kommunerna tar krafttag för att barn ska kunna känna sig trygga i skolan.

5 kommentarer:

  1. Bengt Epperlein26 mars 2010 14:47

    Hej Fredrik

    Jag läste en bra artikel av Karin Ahlborg i Aftonbladet. Jag valde att kommentera detta via mail till henne.
    Nedan så ser du mailet.

    Jag vill först påpeka att jag tror på det som ”Linnéa” har berättat om händelsen och det som ”Oskar” är dömd för..

    Jag funderar över en sak som vuxenvärlden verkar ha missat.
    Om det nu skulle ha varit så att ”Linnéa”, som man har hävdat i Bjästa, varit med på detta av en orsak att hon ville bli ihop med honom så uppstår följande faktum.
    Hon blev lika fullt utnyttjad av killen. Detta eftersom han tillät henna att ha oralsex med honom och sedan dumpade han henne. Det är också att utnyttja en annan människa å det grövsta.
    Det är nämligen inte bara tjejer/kvinnor som ska behöva säga nej. Det gäller killar/män i lika stor utsträckning.


    Det som är allvarligt är att vuxenvärlden borde ha reagerat även på den första förklaringen. Inte givit honom ett okey på ett bedrägligt beteende.
    Den andra våldtäkten är vuxenvärlden mer skyldig till än killen. Han fick ok på den första och då blir det för honom helt ok att tvinga till sig sex även den andra gången.
    Killen är/var 15 år. Ibland måste vi inse att när barn/ungdomar är på väg in i vuxenvärlden så kan många saker gå fel. Vi vuxna har ju ibland svårt med det sexuella och känna av gränser. Hur skall det då inte vara för oerfarna ungdomar där hormonerna börjar flöda i kroppen.
    Det är ju då vi, från vuxensidan, måste ta vårat ansvar och visa på ett ”rätt” beteende.

    Vill återigen påpeka att jag inte betvivlar ”Linnéas” berättelse. Poängen var bara att det även borde ha räckt med den alternativa förklaringen för att vuxenvärlden skulle ha reagerat på ett annorlunda sätt än vad som nu blev fallet.

    Mvh

    Bengt Epperlein

    SvaraRadera
  2. Jag tror det är jättebra att tala med skolorna. Planerna är ofta skrivbordsprodukter eller i bästa fall något som tas upp till diskussion på bestämda schemalagda tillfällen.

    Sen blundar läraren i korriedoren, agerar efter sina fördomar, är inte neutral pga stress eller förutfattade meningar och hur förvirrade blir inte eleverna då om vad som egentligen gäller...

    SvaraRadera
  3. Hej! Läs min blogg Kristina Elliots blogg som också påtalar problemet kring skolan! Kanske det är dax att införa en skolhälsa liknande en företagshälsa? Det fungerar inte med bara socialen, polisen, rektorer och lärare. Vi måste höja upp våra barn till den status vi själva har som vuxna på våra arbetsplatser. Det saknas ledarskap och professionella personalmänniskor som jobbar systematiskt med värdegrund, ledarutveckling och personlig utveckling för eleverna och kanske också lärarna. Mer proffsig Human Resources i skolan! NU! Lärare och rektorer fixar inte allt! Vi har alla ansvar, dock kan man organisera sig lite fiffigare i skolan med ordinarie bättre stöd snarare än mer projektpengar för att släcka bränder. Det tar ca 10 år att bygga upp ett effektivt personalarbete alltså funkar inte dessa politikerstyrda projektpengar för skolan. In med ordinarie stabil verksamhet som jobbar långsiktigt för våra barn och ungdomar. Har jag fel?

    SvaraRadera
  4. Det är jättebra att vi har krav på likabehandlingsplan i skolan. Det är jättebra att vi åläggs i skolan att arbeta utifrån en utarbetad värdegrund där frågor om diskriminering, trakasserier och kränkande behandling står i fokus.
    Så kommer vi till verkligheten. För att arbeta med och få en varaktig effekt behöver vi många sanna humanister i skolan som genomför arbetet med hjärtat.
    En lektion där man pliktskyldigt tar upp frågan och det bestående värdet är obefintligt gör kanske mer skada än nytta.
    Att prata om humanism utan att själv var en är omöjligt enligt min mening.
    Det finns lärare, så grundligt utbildade i ledarskap - hos dom bästa utbildarna - som ständigt tar upp värdegrundsfrågor i undervisningen,- och med elever som ändå ofta känner sig kränkta.
    Utbildning räcker alltså inte, det krävs rätt förhållningssätt, att veta vad respektfullt uppträdande är, gentemot en elev.
    Alltså - hela samhället måste inta en humanare attityd för att lyckas i vår strävan att ge barn och ungdomar den trygghet de behöver för att bli det vi önskar, respektfulla och lyckliga individer.

    SvaraRadera
  5. Tack för intressanta inlägg! En hel del av det ni för fram blir viktigt för oss att ta med i diskussionen med de kommuner vi kommer att bjuda in till Barnombudsmannen.

    SvaraRadera