fredag 4 december 2009

Skolsatsning för barn i familjehem

I går besökte jag Helsingborg för att lära mig mer om hur skola och socialförvaltning samverkar för att ge ett bättre stöd till barn i familjehem. Det var fantastiskt roligt att möta stolta och engagerade kommunanställda. Psykologer, specialpedagoger och socialarbetare arbetar sida vid sida och uppnår tillsammans med lärare, familjehemsföräldrar och inte minst barnen själva häpnadsväckande goda resultat.

Det är knappast någon nyhet att barn som har haft en tuff start i livet och där samhället har blivit tvungen att ingripa och placera barnen inte alltid har strålande framtidsutsikter. Forskningen visar tydligt på kraftigt förhöjda risker för de här barnen att få mycket dåliga skolresultat och en väsentligt lägre utbildningsnivå. Riskerna är också betydligt större för att barnen senare i livet drabbas av missbruk, sjukdom och arbetslöshet.

När samhället omhändertar ett barn tar man på sig ett oerhört stort ansvar. Peter Danielsson som är kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg skriver i ett brev om hur han ser på kommunens ansvar:
"Vid en familjehemsplacering tar samhället över ansvaret för barnets utveckling. Det innebär ett ansvar för att ge honom eller henne samma chanser i livet som vilken förälder som helst skulle ge sitt barn. Utbildning är den faktor som är allra viktigast för hur det går för barnet senare i livet, och det är också en faktor som är möjlig att påverka."

Jag kan bara instämma. Och de mycket goda resultat som Helsingborg har uppnått talar för sig själva. Två år efter skolsatsningen visar eleverna en signifikant högre kognitiv prestationsförmåga. Läshastigheten och medelvärdena i nästan alla pedagogiska tester har förbättrats. Relationer med andra har också förbättrats.

Barn som tidigare ofta vantrivdes i skolan och ibland upplevdes som mycket störande i klassrummet trivs nu istället och är på plats långt innan lektionerna ska börja.

Nu sprids Helsingborgs-modellen till fler kommuner. Som barnombudsman har jag i vårt remissvar på den nya skollagen föreslagit att alla barn som placeras ska ha rätt till samma typ av stöd oavsett var i Sverige de råkar bo.

Läs mer om mitt besök i Helsingborg

3 kommentarer:

  1. Konstigt att psykologer, specialpedagoger och socialarbetare kan arbeta tillsammans, när barnen redan placerats i familjehem. Tänk om de klarade att göra det innan det gått så långt att barnen behöver omhändertas överhuvudtaget.

    Jag har sett flera barn och ungdomar, som haft föräldrar som försökt kämpa för dem, men blivit motarbetade av skolan, socialen med flera, tills de har gått i väggen. När de är helt slutkörda så ses de inte lämpliga som föräldrar, och barnen blir omhändertagna.

    Det finns ju massvis med föräldrar, som har barn med ADHD, ADD, dyslexi, Asperger syndrom, autism, Tourettes syndrom eller liknande, som skrikit på hjälp i flera års tid, men då blir de bara överkörda av skolan, psykologerna, socialen med flera.

    Visst finns det en del barn som har direkt olämpliga föräldrar, men jag vet många föräldrar som verkligen försöker, men som inte får den hjälp de ber om. Betydligt färre barn skulle behöva skiljas från sina föräldrar, som de ovanstående instanserna kunde samarbeta från början.

    SvaraRadera
  2. Som snart färdig lärare kan jag ibland uppleva att avståndet mellan förskola/skola å ena sidan och sociala myndigheter å andra sidan ibland kan vara pinsamt långt.

    Vad tror du kan underlätta ett bättre samarbete där? Som det är idag kan jag ibland få en känsla av att många lärare drar sig för att anmäla sånt som borde anmälas eftersom de "vet" att de aldrig kommer att få någon återkoppling. Hur ser din bild ut?

    SvaraRadera
  3. Hej, kloka inlägg. Just i dag träffade jag personer som arbetar med att öka samarbetet mellan mödravården och barnavårdscentralerna. Tänker precis som ni skrev här ovan att det förstås är viktigt att samverka för att ge föräldrar stöd så tidigt som möjligt. Just som nybliven förälder är man ofta mycket motiverad. Föräldrar som är i "riskgrupper" behöver erbjudas stöd när de är motiverade och innan det har hunnit gå fel. Vad gäller samverkan mellan skola/förskola och socialtjänst har Skolverket precis kommit med en större rapport. Ingen enkel fråga, men det killfröken tar upp om vikten av återkoppling leder en bit på rätt väg. Det finns också med i förslaget till ny barnskyddslag.

    SvaraRadera