onsdag 15 april 2009

Skolan som frizon för hedersförtryck

I Stockholm har socialborgarrådet Ulf Kristersson och skolborgarrådet Lotta Edholm presenterat en viktig kartläggning av hur många barn som får sin frihet beskuren av hedersrelaterade begränsningar.

Resultatet i studien väcker stor oro: Var tionde 15-årig flicka och fyra procent av pojkarna i Stockholm lever med hedersrelaterade problem som hårt begränsar deras liv. Och hedersproblem är den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2) under hela 2006. Aktstudien omfattar samtliga 28 tvångsomhändertagna ungdomar mellan 13 och 18 år. Nio av de totalt 17 omhändertagna flickorna hade utsatts för starka hedersrelaterade begränsningar och/eller hedersrelaterat våld. Två av elva pojkar hade utsatts för motsvarande allvarliga hedersrelaterade livsbegränsningar.

Studien visar att problemet med hedersförtryck kan vara större än vad som framgått i tidigare undersökningar. Men effekterna för de barn som drabbas vet vi dessvärre redan en hel del om. I sin yttersta form är förtrycket ett direkt hot mot barnets liv. Men även om förtrycket inte tar sig så dramatiska uttryck så kränker det nästan alltid barnets fundamentala rättigheter. Av undersökningen framgår att barn ofta hindras eller förmås att avstå från att delta i undervisningen i alla ämnen. I skriften De vill att jag ska vara osynlig (2005) uppmärksammade Barnombudsmannen problemet med att barn inte får delta i skolämnen.

Enligt Sara Högdins avhandling om utbildning på (o)lika villkor (Stockholms universitet, 2007) är 27 procent av de utlandsfödda flickorna och 17 procent av de utlandsfödda pojkarna förbjudna att delta i ett eller flera ämnen i skolan. Det kan jämföras med tre procent av de svenskfödda flickorna och pojkarna. Högdin menar att en av anledningarna till att skolor låter barn avstå från undervisning är konkurrensen mellan skolor. Föräldrarna hotar helt enkelt med att byta skola om inte barnet slipper ett visst ämne.

I de rundabordssamtal om bl a hedersförtryck som Barnombudsmannen har haft har många lyft fram att samhället i dessa situationer sviker barnen av rädsla för att ta konflikten. Barnombudsmannen menar att det är oacceptabelt. Skolan måste få stöd att tydligt hävda barnets rättigheter.

Alla barn i Sverige har rätt till en likvärdig utbildning. Skolplikten innebär både rätten och skyldigheten att delta i undervisning i alla ämnen. Samtidigt som detta måste markeras tydligt krävs ett bra stöd till skolor hur de ska hantera sådana här situationer. För att undvika att en mer strikt tolkning av skolplikten drabbar barnen krävs dialog med föräldrarna. De måste få kunskap om vad skolplikten innebär och inblick i vad som händer på lektionerna.

1 kommentar:

  1. Det viktiga i rapporten, som projektletts av Kickis Åhré Älgamo, är ju inte bara inskränkningarna i skolundervisningen. Det som är betydligt mer oroande, och något som vi som engagerat oss i frågan länge varit varse, men inte haft bevis för, är att så många faktiskt utsätts för förtryck som direkt strider mot svensk lag och också de mänskliga rättigheterna, inklusive många artiklar i barnkonventionen (och alla fyra grundprinciperna).

    Skolan är en viktig aktör här. När skolorna ger föräldrarna "rätten" att kontrollera sina barn i form av inskränkt undervisning, så legitimerar det förtrycket. Därför måste skolorna göra tvärtom och följa skollagens krav på skolplikt. Det sänder tydliga signaler till föräldrarna att de inte kan göra hur de vill. Detta ska självklart gälla alla skolor, inklusive de religiösa friskolorna, som ska följa läroplanen.

    Därutöver bör många fler samhällsaktörer, inklusive Barnombudsmannen, agera hårdare, tydligare och snabbare. Vi kan inte längre acceptera att så många barn i vår demokrati lever i förtryck.

    /Stina

    SvaraRadera