Visar inlägg med etikett hedersförtryck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hedersförtryck. Visa alla inlägg

onsdag 7 oktober 2015

Oacceptabelt svek mot flickors rättigheter

Kunskapen om hedersnormer har ökat, men uppenbarligen långt ifrån tillräckligt. Fortfarande sviker vuxenvärlden och myndigheter allt för ofta. Ett tydligt exempel på detta är de "oskuldskontroller" som TV4:s Kalla Fakta kunde berätta om i går. Att vårdgivare på detta sätt bidrar till upprätthållandet av hedersnormer är ett oacceptabelt svek mot flickors och kvinnors rättigheter.

Det strider också mot barnkonventionens artikel 16 (rätten till privatliv) och artikel 24 (sedvänjor skadliga för barns hälsa). FN:s barnrättskommitté har tidigare kritiserat bland annat Sydafrika för att inte gjort tillräckligt för att motverka oskuldskontroller utförda av läkare. Den kritiken kan uppenbarligen även behöva riktas mot Sverige.

Kalla Fakta inslaget har lett till starka fördömanden och tydliga besked om att "oskuldskontroller" strider mot lagen. Det är bra och det är viktigt att Socialstyrelsen förtydligar detta för vårdgivarna. Enligt en enkät som redovisades i Läkartidningen tidigare i år, 16/2015, så var många läkare beredda att hjälpa en ung kvinna som efterfrågar ett ”oskuldsintyg”. Enligt artikeln i Läkartidningen så saknar vården tydliga riktlinjer.

De läkare som säger sig vara beredda att bistå med intyg argumenterar i Läkartidningens artikel utifrån den utsatthet som den unga flickan befinner sig i. Men det resonemanget slår helt fel. Det är självklart viktigt att stödja en ung person som söker hjälp och bemöta personen empatiskt, men det får aldrig innebära att vårdgivaren går med på att grundläggande mänskliga rättigheter eller medicinsk etik åsidosätts. Handlar det om ett barn under 18 år så är läkaren dessutom skyldig att göra en anmälan till socialtjänsten vid misstanke om att barnet far illa.

Det räcker inte med fördömanden efter inslaget i Kalla Fakta. Indignationen måste leda till en insikt om att det krävs skarpare åtgärder för att stärka skyddet för flickor (och i en del sammanhang pojkar) som förtrycks och får sina rättigheter åsidosatta på grund av hedersnormer.

I vårt arbete med rapporten Signaler om våld och övergrepp mot barn mötte vi barn och ungdomar med tung erfarenhet av hedersnormer. De berättade om en oerhörd ensamhet, om okunskap om vilken hjälp som finns att få och svårigheten att bli trodd när man som barn och ung ändå försöker söka hjälp och stöd. Barn som sökt hjälp kunde också berätta om hur myndigheter utsatt dem för stora risker genom att kontakta deras föräldrar.

Det krävs åtgärder på flera fronter. Barn måste tidigt få information om sina rättigheter. Föräldrar måste få information om vilka rättigheter barn har. Myndigheter måste ha kunskap och kompetens att möta barn (och vuxna förstås) som utsätts för hedersförtryck. Det kan också behövas ytterligare lagändringar för att stärka skyddet och täppa till luckor. Signalen ska vara tydlig: mänskliga rättigheter gäller lika för alla barn.

onsdag 15 april 2009

Skolan som frizon för hedersförtryck

I Stockholm har socialborgarrådet Ulf Kristersson och skolborgarrådet Lotta Edholm presenterat en viktig kartläggning av hur många barn som får sin frihet beskuren av hedersrelaterade begränsningar.

Resultatet i studien väcker stor oro: Var tionde 15-årig flicka och fyra procent av pojkarna i Stockholm lever med hedersrelaterade problem som hårt begränsar deras liv. Och hedersproblem är den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2) under hela 2006. Aktstudien omfattar samtliga 28 tvångsomhändertagna ungdomar mellan 13 och 18 år. Nio av de totalt 17 omhändertagna flickorna hade utsatts för starka hedersrelaterade begränsningar och/eller hedersrelaterat våld. Två av elva pojkar hade utsatts för motsvarande allvarliga hedersrelaterade livsbegränsningar.

Studien visar att problemet med hedersförtryck kan vara större än vad som framgått i tidigare undersökningar. Men effekterna för de barn som drabbas vet vi dessvärre redan en hel del om. I sin yttersta form är förtrycket ett direkt hot mot barnets liv. Men även om förtrycket inte tar sig så dramatiska uttryck så kränker det nästan alltid barnets fundamentala rättigheter. Av undersökningen framgår att barn ofta hindras eller förmås att avstå från att delta i undervisningen i alla ämnen. I skriften De vill att jag ska vara osynlig (2005) uppmärksammade Barnombudsmannen problemet med att barn inte får delta i skolämnen.

Enligt Sara Högdins avhandling om utbildning på (o)lika villkor (Stockholms universitet, 2007) är 27 procent av de utlandsfödda flickorna och 17 procent av de utlandsfödda pojkarna förbjudna att delta i ett eller flera ämnen i skolan. Det kan jämföras med tre procent av de svenskfödda flickorna och pojkarna. Högdin menar att en av anledningarna till att skolor låter barn avstå från undervisning är konkurrensen mellan skolor. Föräldrarna hotar helt enkelt med att byta skola om inte barnet slipper ett visst ämne.

I de rundabordssamtal om bl a hedersförtryck som Barnombudsmannen har haft har många lyft fram att samhället i dessa situationer sviker barnen av rädsla för att ta konflikten. Barnombudsmannen menar att det är oacceptabelt. Skolan måste få stöd att tydligt hävda barnets rättigheter.

Alla barn i Sverige har rätt till en likvärdig utbildning. Skolplikten innebär både rätten och skyldigheten att delta i undervisning i alla ämnen. Samtidigt som detta måste markeras tydligt krävs ett bra stöd till skolor hur de ska hantera sådana här situationer. För att undvika att en mer strikt tolkning av skolplikten drabbar barnen krävs dialog med föräldrarna. De måste få kunskap om vad skolplikten innebär och inblick i vad som händer på lektionerna.