Det strider också mot barnkonventionens artikel 16 (rätten
till privatliv) och artikel 24 (sedvänjor skadliga för barns hälsa). FN:s
barnrättskommitté har tidigare kritiserat bland annat Sydafrika för att inte
gjort tillräckligt för att motverka oskuldskontroller utförda av läkare. Den
kritiken kan uppenbarligen även behöva riktas mot Sverige.
Kalla Fakta inslaget har lett till starka fördömanden och
tydliga besked om att "oskuldskontroller" strider mot lagen. Det är bra och
det är viktigt att Socialstyrelsen förtydligar detta för vårdgivarna. Enligt en
enkät som redovisades i Läkartidningen tidigare i år, 16/2015, så var många
läkare beredda att hjälpa en ung kvinna som efterfrågar ett ”oskuldsintyg”.
Enligt artikeln i Läkartidningen så saknar vården tydliga riktlinjer.
De läkare som säger sig vara beredda att bistå med intyg
argumenterar i Läkartidningens artikel utifrån den utsatthet som den unga
flickan befinner sig i. Men det resonemanget slår helt fel. Det är självklart viktigt
att stödja en ung person som söker hjälp och bemöta personen empatiskt, men det
får aldrig innebära att vårdgivaren går med på att grundläggande mänskliga
rättigheter eller medicinsk etik åsidosätts. Handlar det om ett barn under 18 år så är läkaren dessutom skyldig att göra en anmälan till socialtjänsten vid misstanke om att barnet far illa.
Det räcker inte med fördömanden efter inslaget i Kalla
Fakta. Indignationen måste leda till en insikt om att det krävs skarpare
åtgärder för att stärka skyddet för flickor (och i en del sammanhang pojkar)
som förtrycks och får sina rättigheter åsidosatta på grund av hedersnormer.
I vårt arbete med rapporten Signaler om våld och övergrepp mot barn mötte
vi barn och ungdomar med tung erfarenhet av hedersnormer. De berättade om en
oerhörd ensamhet, om okunskap om vilken hjälp som finns att få och svårigheten
att bli trodd när man som barn och ung ändå försöker söka hjälp och stöd. Barn som
sökt hjälp kunde också berätta om hur myndigheter utsatt dem för stora risker genom
att kontakta deras föräldrar.
Det krävs åtgärder på flera fronter. Barn måste tidigt få
information om sina rättigheter. Föräldrar måste få information om vilka
rättigheter barn har. Myndigheter måste ha kunskap och kompetens att möta barn
(och vuxna förstås) som utsätts för hedersförtryck. Det kan också behövas
ytterligare lagändringar för att stärka skyddet och täppa till luckor. Signalen
ska vara tydlig: mänskliga rättigheter gäller lika för alla barn.