Polisen grep en kvinna misstänkt
för ett brott. Hon berättar inte att en bebis är kvar i bostaden. Först vid en
husrannsakan påträffar polisen en ettårig bebis som är ensam och apatisk. I
bostaden finns också en övergiven hund som är så vanvårdad att den avlivas.
Som barnombudsman kommenterar jag
inte den nu aktuella händelsen, men den väcker nygamla frågor om polisens rutiner
när personer frihetsberövas. För ett tiotal år sedan uppmärksammade Barnombudsmannen
att det fanns allvarliga brister i polisens och Kriminalvårdens rutiner i
samband med gripande, anhållande, häktning och när dömda personer inställer sig
för att avtjäna straff. I dessa situationer hade det förekommit att barn blivit
övergivna när vuxna frihetsberövats och att barnens situation inte
uppmärksammats av någon myndighet.
Sedan dess har Kriminalvården
ändrat rutiner och numera ställs alltid frågor om det finns barn som måste
uppmärksammas i samband med att en person häktas eller blir intagen på anstalt.
Man nöjer sig inte med att hoppas på att den vuxna själv ska ha omdömet att ta
upp detta. Polisen frågar också rutinmässigt i samband med att en person
anhålls. Men anhållandet kan inträffa så sent som tolv timmar efter ett
gripande. För ett riktigt litet barn kan tolv timmar helt ensam få svåra konsekvenser.
Vi har kännedom om flera situationer där gripandet av en vuxen har lett till
att barn har väntat övergivna på fotbollsplaner, kommit hem ensamma från skolan
eller precis som i fallet med ettåringen helt enkelt varit själva i bostaden i
många timmar.
Självklart borde en vuxen som
grips av polisen berätta spontant om att det finns barn som är övergivna och
behöver stöd. Men alla har inte gott omdöme i en pressad situation. Det kan handla
om att personen är chockad, drogpåverkad, tror att gripandet ska bli kortvarigt
eller att den gripne är rädd för att sociala myndigheter ska omhänderta barnet.
Barnombudsmannen har kontaktat
Rikspolisstyrelsens rättsenhet för att diskutera de rutiner som gäller vid
gripande. I nuläget finns ingen frågeplikt eller upplysningsplikt, det vill
säga vid ett gripande frågar man inte rutinmässigt om personen har anhöriga
eller djur som behöver tillsyn. Det borde man göra!
