I allt väsentligt har polismyndigheten i Skåne bekräftat
DN:s uppgifter, även om man väljer att kalla sammanställningen av personuppgifter
för en ”datafil”.
Jag utgår från att dessa uppgifter nu kommer att granskas mycket
noga av en rad tillsynsmyndigheter. Det är viktigt att den granskningen leder
till konkreta åtgärder och att de enskilda som har drabbats ges upprättelse om uppgifterna
visar sig stämma.
Det som framkommit är ohyggligt, inte minst ur ett
historiskt perspektiv, men också för de följder det får för romers förtroende för
myndigheter i nutid. Genom århundraden har romer utsatts för svåra förföljelser
som under Förintelsen ledde till massmord. I Sverige har romer blivit utsatta för
tvångssteriliseringar och andra svåra myndighetsövergrepp. Det är tragiskt att
denna berättelse nu tycks få ytterligare ett mörkt kapitel.
Som barnombudsman är jag angelägen om att den granskning
som nu inleds lägger stor vikt vid att uppmärksamma de kränkningar som de romska barnen har
utsatts för. Barn är särskilt utsatta då de har svårare att hävda sina
rättigheter och många gånger är tillsynsmyndigheter i praktiken svårtillgängliga
för barn.
Om de uppgifter som refererats är korrekta handlar det om
mycket allvarliga kränkningar av barnets mänskliga rättigheter enligt barnkonventionen.
Enligt artikel 2 ska staten respektera och skydda barnets rättigheter utan
åtskillnad av något slag samt
vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn skyddas mot alla
former av diskriminering. Enligt artikel 16 i barnkonventionen får inget
barn utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och
familjeliv. Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta
rummet. Detta kräver kontinuerliga analyser och utvärderingar av vilka faktiska
konsekvenser åtgärderna får för varje barn.
Mot bakgrund av att många av de personer som registrerats
är barn, och även barn i mycket låg ålder, så väcker det – förutom en rad andra
frågor –frågor om barnrättsperspektivet inom polisen.
På torsdag träffar jag rikspolischefen och samtliga
länspolismästare. Jag är inbjuden för att tala särskilt om frihetsberövade
barns mänskliga rättigheter. Utgångspunkten är den granskning som Barnombudsmannen
överlämnade tidigare i år om barn i polisarrest och häkte. Det finns nu skäl
att vidga den diskussionen till hur polismyndigheter säkerställer barnrättsperspektivet
även i vidare mening.
Som jag nämnde tidigare är det viktigt att personer som
utsätts för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter kan få upprättelse.
Det blir viktigt för mig som barnombudsman att följa hur granskningen av det
som DN avslöjat nu fortskrider.
FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén)
har flera gånger påpekat att den ser allvarligt på att barn har så begränsade
möjligheter att komma till tals och få till stånd en förändring då barnets
rättigheter enligt barnkonventionen kränkts. Kommittén understryker att om rättigheter ska
ha någon innebörd, måste det finnas effektiva rättsmedel för upprättelse.
Jag
har tidigare framfört till regeringen att tillsynsmyndigheter måste förses med
tillgängliga och barnvänliga instanser dit barn kan vända sig med
klagomål. Det är också viktigt att även barn kan ha reella möjligheter att utkräva
och få skadestånd om detta i ett senare skede skulle bli aktuellt för vuxna som
drabbats.
En
annan viktig åtgärd för att säkerställa att barn kan få upprättelse vid
allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter vore att Sverige ratificerar det
tilläggsprotokoll till barnkonventionen som ger enskilda barn klagorätt.
