Jag har med stor sorg och bestörtning tagit del av rapporteringen från Norge. Det är ohyggligt att våld och terror avsiktligen har riktats mot barn och ungdomar. Jag känner starkt med alla anhöriga och drabbade.
Jag har varit i kontakt med min norska motsvarighet Reidar Hjermann som tillsammans med sina kollegor hos Barneombudet nu gör ett viktigt arbete.
Det är viktigare än någonsin att vi alla tillsammans kämpar för ett öppet och demokratiskt samhälle där barns och ungdomars mänskliga rättigheter respekteras.
söndag 24 juli 2011
söndag 15 maj 2011
Vad lär vi oss av barnen som samhället svek?
Vanvårdsutredningen borde vara obligatorisk läsning för beslutsfattare i den sociala barnavården. Ingen hörde deras röster som barn när de utsattes för våld, övergrepp och försummelser. Det offentliga ingrep för att skydda dem som barn men resultatet blev motsatsen, en katastrof.
Om detta må vi berätta - och dra slutsatser.
I dag är sista dagen att ge synpunkter på hur de drabbade ska kunna få någon form av upprättelse. En viktig del av detta är också att titta framåt. Att göra allt vad vi förmår för att inte upprepa historiska misstag och göra samhällsvården av i dag betydligt säkrare.
Barnombudsmannens remissvar på Upprättelseutredningen (Barnen som samhället svek, SOU2011:9) kommer att publiceras på vår webb i helhet imorgon. Men jag kan redan nu avslöja att vi på några punkter vill gå lite längre:
* Barnombudsmannen vill att de som drabbats av övergrepp eller försummelser i den sociala barnavården även efter 1980 fram till i dag bör ha rätt till ersättning om de uppfyller kraven.
* Barnombudsmannen vill att de barn som i nutid drabbas av övergrepp eller försummelser i den sociala barnavården ska kunna kräva kompensation och upprättelse med stöd av ett oberoende ombud för barn placerade i samhällsvård. Inrättandet av en sådan funktion skulle innebära att Sverige efterlever rekommendationen från FN:s barnrättskommitté om att ge placerade barn och ungdomar adekvat rättslig ställning.
* Barnombudsmannen håller med utredningen om att lagstiftningen måste ses över för att säkra placerade barns rättigheter. Det handlar - anser Barnombudsmannen - bland annat om att säkerställa rätten till utbildning, hälsovård, adekvat behandling och rätten till information om sina mänskliga rättigheter.
* Barnombudsmannen anser att det måste finnas ett kvalitetsbegrepp i tillståndsgivningen som styr HVB (hem för vård eller boende).
* Barnombudsmannen anser att det ska vara en lagstadgad skyldighet att erbjuda barn och unga enskilda samtal samt att de ska ha rätt att byta socialsekreterare om kontakten inte fungerar.
I Barnombusdmannens remissvar påminner vi också om den slutsats som utredaren i Vanvårdsutredningen, Göran Johansson, betonade i utredningens sammanfattning:
Barnombudsmannen har stora förhoppningar om att riksdag och regering har dragit lärdom.
Om detta må vi berätta - och dra slutsatser.
I dag är sista dagen att ge synpunkter på hur de drabbade ska kunna få någon form av upprättelse. En viktig del av detta är också att titta framåt. Att göra allt vad vi förmår för att inte upprepa historiska misstag och göra samhällsvården av i dag betydligt säkrare.
Barnombudsmannens remissvar på Upprättelseutredningen (Barnen som samhället svek, SOU2011:9) kommer att publiceras på vår webb i helhet imorgon. Men jag kan redan nu avslöja att vi på några punkter vill gå lite längre:
* Barnombudsmannen vill att de som drabbats av övergrepp eller försummelser i den sociala barnavården även efter 1980 fram till i dag bör ha rätt till ersättning om de uppfyller kraven.
* Barnombudsmannen vill att de barn som i nutid drabbas av övergrepp eller försummelser i den sociala barnavården ska kunna kräva kompensation och upprättelse med stöd av ett oberoende ombud för barn placerade i samhällsvård. Inrättandet av en sådan funktion skulle innebära att Sverige efterlever rekommendationen från FN:s barnrättskommitté om att ge placerade barn och ungdomar adekvat rättslig ställning.
* Barnombudsmannen håller med utredningen om att lagstiftningen måste ses över för att säkra placerade barns rättigheter. Det handlar - anser Barnombudsmannen - bland annat om att säkerställa rätten till utbildning, hälsovård, adekvat behandling och rätten till information om sina mänskliga rättigheter.
* Barnombudsmannen anser att det måste finnas ett kvalitetsbegrepp i tillståndsgivningen som styr HVB (hem för vård eller boende).
* Barnombudsmannen anser att det ska vara en lagstadgad skyldighet att erbjuda barn och unga enskilda samtal samt att de ska ha rätt att byta socialsekreterare om kontakten inte fungerar.
I Barnombusdmannens remissvar påminner vi också om den slutsats som utredaren i Vanvårdsutredningen, Göran Johansson, betonade i utredningens sammanfattning:
"Tidigare har utredningen visat att lagar, föreskrifter och råd på området under många decennier varit tillfyllest, men de har inte följts av den sociala barnavården. Den bristande efterlevnaden har inte heller lett till några sanktioner. Vad talar för att kommunerna nu, helt plötsligt, skulle prioritera säkerheten för de samhällsvårdade barnen.
Det bör införas sanktioner som gör det kännbart för tjänstemän och politiker att äventyra säkerheten för samhällsvårdade barn."
Barnombudsmannen har stora förhoppningar om att riksdag och regering har dragit lärdom.
torsdag 12 maj 2011
Skolfråga av stor betydelse
I går presenterade Barnombudsmannen hur landets samtliga socialnämnder följer upp de omhändertagna barnens rätt till utbildning. Vår undersökning visar på mycket stora brister. Bara var tredje socialnämnd har fattat beslut om hur de barn som är omhändertagna och placerade i social barnavård ska få den utbildning de har rätt till. Det är mycket bekymmersamt. Social forskning visar att utbildning är den faktor som har störst betydelse för de omhändertagna barnens framtidsutsikter. De få kommuner som på allvar engagerar sig och noga följer upp utbildningen för de barn som är omhändertagna har också kunnat notera betydande framgångar. Avgörande i exempelvis SkolFam i Helsingborg - som nått häpnadsväckande resultat - har varit tydliga och höga förväntningar, positivt stöd och noll negativ feedback till de barn det handlar om.
I går fick Barnombudsmannen dock inga frågor från riksmedia om de placerade barnens skolgång. Inte heller gjorde någon rikspolitiker utspel kring detta. Som vanligt är detta - en fråga av verkligt stor betydelse för 20 000 barn - helt i skymundan.
Uppmärksamheten riktades denna gång istället till frågan om ogiltig frånvaro ska skrivas in i terminsbetygen. Barnombudsmannen är positiv till flera delar av det förslag som presenteras. Bland annat tycker vi att det är allvarligt att skolor inte alltid följer upp frånvaro. Ogiltig frånvaro kräver omedelbara reaktioner. Dessa kan inte vänta till terminens slut utan ska ske i direkt anslutning till frånvaron.
Däremot har vi avvisat tanken på att uppgifterna ska föras in i betygen. Det är en åtgärd som knappast har någon positiv effekt på de barn som har stor ogiltig frånvaro.
Jag har träffat flera av de barn saken gäller och det har varit svåra samtal med mycket tårar. Min erfarenhet är att barn som inte är i skolan under lång tid ofta känner stor otrygghet antingen på grund av mobbning i skolan eller för att man inte får det stöd man behöver på grund av en funktionsnedsättning. Exempelvis är frånvaron mycket hög bland barn med neuropsykiatriska diagnoser. Detta är givetvis helt oacceptabelt och det kräver skarpa åtgärder. Men ansvaret ska läggas på rätt ställe. Det är skolhuvudmannen och skolledaren som har ansvar för att omedelbart följa upp frånvaro och sätta in tuffa åtgärder mot frånvarons orsaker. Dessa barn behöver inte få ytterligare ett kvitto vid terminens slut på sitt utanförskap. Vägen tillbaka till skolan blir knappast heller kortare.
I går fick Barnombudsmannen dock inga frågor från riksmedia om de placerade barnens skolgång. Inte heller gjorde någon rikspolitiker utspel kring detta. Som vanligt är detta - en fråga av verkligt stor betydelse för 20 000 barn - helt i skymundan.
Uppmärksamheten riktades denna gång istället till frågan om ogiltig frånvaro ska skrivas in i terminsbetygen. Barnombudsmannen är positiv till flera delar av det förslag som presenteras. Bland annat tycker vi att det är allvarligt att skolor inte alltid följer upp frånvaro. Ogiltig frånvaro kräver omedelbara reaktioner. Dessa kan inte vänta till terminens slut utan ska ske i direkt anslutning till frånvaron.
Däremot har vi avvisat tanken på att uppgifterna ska föras in i betygen. Det är en åtgärd som knappast har någon positiv effekt på de barn som har stor ogiltig frånvaro.
Jag har träffat flera av de barn saken gäller och det har varit svåra samtal med mycket tårar. Min erfarenhet är att barn som inte är i skolan under lång tid ofta känner stor otrygghet antingen på grund av mobbning i skolan eller för att man inte får det stöd man behöver på grund av en funktionsnedsättning. Exempelvis är frånvaron mycket hög bland barn med neuropsykiatriska diagnoser. Detta är givetvis helt oacceptabelt och det kräver skarpa åtgärder. Men ansvaret ska läggas på rätt ställe. Det är skolhuvudmannen och skolledaren som har ansvar för att omedelbart följa upp frånvaro och sätta in tuffa åtgärder mot frånvarons orsaker. Dessa barn behöver inte få ytterligare ett kvitto vid terminens slut på sitt utanförskap. Vägen tillbaka till skolan blir knappast heller kortare.
torsdag 28 april 2011
Hur skyddar vi barnen mot övergrepp?
Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro har gjort en viktig insats genom att berätta om hur de utsattes för sexuella övergrepp som barn. Deras berättelse visar hur svårt ett utsatt barn har att be om hjälp och hur man som barn ofta drabbas av skuld- och skamkänslor. Genom att förebilder inom idrottsrörelsen lyfter på locket och startar debatten får de barn som är utsatta i dag hjälp att förstå att man som barn är utsatt för ett brott där den vuxne alltid bär ansvaret.
Under 2009 anmäldes omkring 4500 fall av sexualbrott mot barn under 15 år. Det finns ett stort mörkertal vad gäller sexuella övergrepp mot barn. I undersökningar där unga vuxna tillfrågats framkommer att mer än hälften av alla övergrepp aldrig blir kända för omvärlden. Det som Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro vittnar om - hur man som utsatt förtränger och skjuter undan det som hänt - är alltså en mycket vanlig reaktion.
För några år sedan publicerade psykoterapeuten Christina Back och överläkaren Carl Göran Svedin en studie där ca 30 barn som utsatts för dokumenterade övergrepp in i det längsta valde att inte berätta. I boken som riktar sig till professionella inom socialtjänst, rättsväsendet, terapeuter och pedagoger som arbetar med barn i utsatta situationer ges en del svar på varför barn behåller det svåra för sig själva och vad som krävs för att barn ska våga berätta och be om hjälp.
Centralt är barnets känsla av skuld och skam. Det är därför så oerhört viktigt att ge barn i allmänhet och i synnerhet barn som är i utsatta situationer stöd i att förstå att skulden och ansvaret helt ligger hos den vuxne förövaren. Barn måste tidigt få veta vilka rättigheter man har och var man kan söka hjälp och stöd om man behöver.
Barnombudsmannen har lyft fram några viktiga förslag till förändringar:
* Barn måste känna till sina rättigheter. Barnrättskommittén i Genève har kritiserat Sverige för att barn inte får kunskap om sina rättigheter i skolan. Det är en viktig skyddsfaktor och det är inte okej att bara var fjärde barn känner till att barn har rättigheter.
* Barn måste veta vart de kan vända sig om de är utsatta. Bris-hjälplinje måste bli mer känd bland barn och organisationen behöver resurser för att kunna öka öppethållandet.
* Idrottsrörelsen måste ha tydlig policy som får genomslag också lokalt. Det pågår ett ambitiöst och bra arbete inom Riksidrottsförbundet. Det är viktigt att den nya policy som har utarbetats, bland annat i dialog med Barnombudsmannen, får betydelse och används även av en lokal förening på den lilla orten. Viktiga frågor för varje förening att tänka på är vem är ansvarig i föreningen? Vet tränare/ledare hur de ska agera vid misstanke om att barn far illa i föreningen? Hur informerar man barn och unga om rättigheter/skydd mot våld och övergrepp? Hur ska man agera när ett barn har drabbats?
Under 2009 anmäldes omkring 4500 fall av sexualbrott mot barn under 15 år. Det finns ett stort mörkertal vad gäller sexuella övergrepp mot barn. I undersökningar där unga vuxna tillfrågats framkommer att mer än hälften av alla övergrepp aldrig blir kända för omvärlden. Det som Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro vittnar om - hur man som utsatt förtränger och skjuter undan det som hänt - är alltså en mycket vanlig reaktion.
För några år sedan publicerade psykoterapeuten Christina Back och överläkaren Carl Göran Svedin en studie där ca 30 barn som utsatts för dokumenterade övergrepp in i det längsta valde att inte berätta. I boken som riktar sig till professionella inom socialtjänst, rättsväsendet, terapeuter och pedagoger som arbetar med barn i utsatta situationer ges en del svar på varför barn behåller det svåra för sig själva och vad som krävs för att barn ska våga berätta och be om hjälp.
Centralt är barnets känsla av skuld och skam. Det är därför så oerhört viktigt att ge barn i allmänhet och i synnerhet barn som är i utsatta situationer stöd i att förstå att skulden och ansvaret helt ligger hos den vuxne förövaren. Barn måste tidigt få veta vilka rättigheter man har och var man kan söka hjälp och stöd om man behöver.
Barnombudsmannen har lyft fram några viktiga förslag till förändringar:
* Barn måste känna till sina rättigheter. Barnrättskommittén i Genève har kritiserat Sverige för att barn inte får kunskap om sina rättigheter i skolan. Det är en viktig skyddsfaktor och det är inte okej att bara var fjärde barn känner till att barn har rättigheter.
* Barn måste veta vart de kan vända sig om de är utsatta. Bris-hjälplinje måste bli mer känd bland barn och organisationen behöver resurser för att kunna öka öppethållandet.
* Idrottsrörelsen måste ha tydlig policy som får genomslag också lokalt. Det pågår ett ambitiöst och bra arbete inom Riksidrottsförbundet. Det är viktigt att den nya policy som har utarbetats, bland annat i dialog med Barnombudsmannen, får betydelse och används även av en lokal förening på den lilla orten. Viktiga frågor för varje förening att tänka på är vem är ansvarig i föreningen? Vet tränare/ledare hur de ska agera vid misstanke om att barn far illa i föreningen? Hur informerar man barn och unga om rättigheter/skydd mot våld och övergrepp? Hur ska man agera när ett barn har drabbats?
fredag 15 april 2011
Lex Sarah i förskolan
Förskolan är oftast en trygg och bra plats för barnen. Men vad händer när det inte är fallet? Vem har insyn och vem uppmärksammar och åtgärdar i så fall bristerna? Under det senaste året har flera reportage avslöjat missförhållanden i förskolan. Mest uppmärksammat blev Rapports granskning som visade att flera kommuner inte alltid tar sitt tillsynsansvar på allvar.
I artikel 3 i barnkonventionen framgår att konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn.
Barnkonventionen ställer med andra ord krav. I dag tas förhoppningsvis ett viktigt steg i rätt riktning för att öka säkerheten även för de små barnen som inte själva har så lätt att göra sina röster hörda. Vid lunchtid överlämnar Utredningen om Skyldighet att anmäla missförhållanden inom skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen (U 2010:03) sitt betänkande till utbildningsminister Jan Björklund. Mycket talar för att utredningen innehåller förslag som innebär att Lex Sarah även gäller i förskolans värld.
Det välkomnar jag i så fall. Men det räcker inte. I samband med den nya skollagen föreslog Barnombudsmannen ansvaret för barnens säkerhet skulle förtydligas. Även Skolinspektionen riktade kritik mot otydligheten vad gäller barnens arbetsmiljö. Regeringen lyssnade till viss del på denna kritik och i den nya skollagen som gäller från juli 2011 så har följande lydelse förts in:
"8 § Huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö."
Det är inte helt klart vad god miljö inbegriper.
Om Sverige ska leva upp till barnkonventionens krav får det inte råda några tvivel om att myndigheter som ansvarar för tillsyn också måste följa upp att barnens arbetsmiljö och säkerhet är tillfredsställande. Det måste gälla även när kommunerna utövar tillsyn över fristående förskolor. Och det måste inbegripas i den tillsyn som Statens skolinspektion har över att kommunernas tillsynsarbete fungerar. Barnombudsmannen anser också att Skolinspektionen ska utöva tillsyn även över fristående förskolor, inte enbart kommunala som nu är fallet. Det finns inget skäl att undanta delar av förskoleverksamheten från statlig tillsyn, i synnerhet inte när kraven på ett fullgott pedagogiskt innehåll också växer i förskolan.
I artikel 3 i barnkonventionen framgår att konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn.
Barnkonventionen ställer med andra ord krav. I dag tas förhoppningsvis ett viktigt steg i rätt riktning för att öka säkerheten även för de små barnen som inte själva har så lätt att göra sina röster hörda. Vid lunchtid överlämnar Utredningen om Skyldighet att anmäla missförhållanden inom skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen (U 2010:03) sitt betänkande till utbildningsminister Jan Björklund. Mycket talar för att utredningen innehåller förslag som innebär att Lex Sarah även gäller i förskolans värld.
Det välkomnar jag i så fall. Men det räcker inte. I samband med den nya skollagen föreslog Barnombudsmannen ansvaret för barnens säkerhet skulle förtydligas. Även Skolinspektionen riktade kritik mot otydligheten vad gäller barnens arbetsmiljö. Regeringen lyssnade till viss del på denna kritik och i den nya skollagen som gäller från juli 2011 så har följande lydelse förts in:
"8 § Huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö."
Det är inte helt klart vad god miljö inbegriper.
Om Sverige ska leva upp till barnkonventionens krav får det inte råda några tvivel om att myndigheter som ansvarar för tillsyn också måste följa upp att barnens arbetsmiljö och säkerhet är tillfredsställande. Det måste gälla även när kommunerna utövar tillsyn över fristående förskolor. Och det måste inbegripas i den tillsyn som Statens skolinspektion har över att kommunernas tillsynsarbete fungerar. Barnombudsmannen anser också att Skolinspektionen ska utöva tillsyn även över fristående förskolor, inte enbart kommunala som nu är fallet. Det finns inget skäl att undanta delar av förskoleverksamheten från statlig tillsyn, i synnerhet inte när kraven på ett fullgott pedagogiskt innehåll också växer i förskolan.
fredag 18 mars 2011
Kränkande och oacceptabelt
"Att kostnaderna för barn med särskilda behov ökar beror bland annat på att det inte längre finns tvångssteriliseringar".Enligt uppgifter i Helsingborgs Dagblad gjorde kommunalrådet Charlotte Wachtmeister detta uttalande inför cirka 30 politiker och tjänstemän när Svalövs kommun hade ekonomiberedning i måndags. Det var när de ökande kostnaderna för barn med särskilda behov i skolan diskuterades som uttalandet gjordes. Läs artikeln här
Som barnombudsman känner jag djup olust inför detta direkt felaktiga och mot barnen mycket kränkande uttalande. Barnkonventionen och svensk lagstiftning ställer tydliga krav på att barn med särskilda behov ska få det stöd de behöver. Att makthavare som har ansvar för att säkerställa detta uttrycker sig på det sätt som Helsingborgs Dagblad återger är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.
Barnen och deras föräldrar måste få en ursäkt.
Barnkonventionen ger skydd mot familjesplittring
Jag får just nu många frågor om ett fall där två små barn, enligt uppgift, riskerar att avvisas ensamma till ett land där de inte kan språket och trots att deras mamma fortfarande finns i Sverige. Barnens situation har bland annat engagerat barnläkare Lars H Gustafsson och Marie Köhler.
Som barnombudsman får jag inte agera i enskilda ärenden. Det betyder naturligtvis inte att enskilda fall är utan intresse för oss, tvärtom! Genom att följa hur beslut påverkar enskilda barn får Barnombudsmannen kunskap om vilka eventuella brister som finns i Sveriges efterlevnad av barnkonventionen. Den kunskapen använder vi i myndighetens uppdrag att bevaka och driva på barnkonventionens genomförande i Sverige. Med utgångspunkt från våra analyser kallar vi kontinuerligt myndigheter, kommuner och landsting till dialog och när det är nödvändigt ger vi regering och riksdag förslag på författningsändringar.
Vad gäller då i situationer där barn riskerar att avvisas ensamma och skiljas från sina föräldrar?
Barnombudsmannen har vid flera tillfällen tagit upp frågan om denna typ av familjesplittring med Migrationsverkets ledning. Detta för att förtydliga hur Barnombudsmannen ser på de krav barnkonventionen ställer på Sverige och för att undersöka om det eventuellt finns brister i den svenska lagstiftningen som behöver täppas till. I den dialogen har vi fått tydliga besked från Migrationsverket att barnkonventionens krav i detta avseende respekteras.
Enligt artikel 9 i barnkonventionen ska konventionsstaterna säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom då behöriga myndigheter som är underställda rättslig överprövning i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. I artikel 10 i barnkonventionen står det att konventionsstaterna ska behandla alla familjeåterföreningar på ett positivt, humant och snabbt sätt. Artikel 10 ska tolkas i ljuset av artikel 9. Barnet har rätt till ett personligt förhållande och direkt kontakt med båda föräldrarna utom i de fall det står i strid med barnets bästa.
Barnrättskommittén som i juni 2009 lämnade sin rapport över hur Sverige lever upp till barnkonventionen uppmanar Sverige att göra allt för att konventionen ska bli en del av svensk lagstiftning. Tills dess att detta är genomfört rekommenderas Sverige att ge barnkonventionen företräde om det visar sig att nationell lagstiftning inte överensstämmer med vad konventionen säger.
I det svar regeringen skickade till Barnrättskommittén i Genève framhölls att "A division under the Minister for Health and Social Affairs, CRC Coordination, is responsible for pursuing child rights policy and thus also for ensuring that attention is given to the norms of the CRC in all proposed legislation, policy documents, programmes or other measures adopted by the Government."
Regeringen betonade alltså att det inom regeringskansliet finns en barnkonventionssamordning som ska garantera att barnkonventionen ges genomslag i all lagstiftning m m som regeringen tar initiativ till. Det råder med andra ord ingen tvekan om att Sverige både är förpliktigad och har för avsikt att efterleva barnkonventionen.
I klartext betyder detta att barn inte ska skiljas från sina föräldrar utom i de fall där detta är till barnets bästa. Om det skulle visa sig att detta inte respekteras i praktiken finns det skäl för Barnombudsmannen att på nytt ta upp frågan med ansvariga myndigheter och i förlängningen regering och riksdag.
Som barnombudsman får jag inte agera i enskilda ärenden. Det betyder naturligtvis inte att enskilda fall är utan intresse för oss, tvärtom! Genom att följa hur beslut påverkar enskilda barn får Barnombudsmannen kunskap om vilka eventuella brister som finns i Sveriges efterlevnad av barnkonventionen. Den kunskapen använder vi i myndighetens uppdrag att bevaka och driva på barnkonventionens genomförande i Sverige. Med utgångspunkt från våra analyser kallar vi kontinuerligt myndigheter, kommuner och landsting till dialog och när det är nödvändigt ger vi regering och riksdag förslag på författningsändringar.
Vad gäller då i situationer där barn riskerar att avvisas ensamma och skiljas från sina föräldrar?
Barnombudsmannen har vid flera tillfällen tagit upp frågan om denna typ av familjesplittring med Migrationsverkets ledning. Detta för att förtydliga hur Barnombudsmannen ser på de krav barnkonventionen ställer på Sverige och för att undersöka om det eventuellt finns brister i den svenska lagstiftningen som behöver täppas till. I den dialogen har vi fått tydliga besked från Migrationsverket att barnkonventionens krav i detta avseende respekteras.
Enligt artikel 9 i barnkonventionen ska konventionsstaterna säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom då behöriga myndigheter som är underställda rättslig överprövning i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. I artikel 10 i barnkonventionen står det att konventionsstaterna ska behandla alla familjeåterföreningar på ett positivt, humant och snabbt sätt. Artikel 10 ska tolkas i ljuset av artikel 9. Barnet har rätt till ett personligt förhållande och direkt kontakt med båda föräldrarna utom i de fall det står i strid med barnets bästa.
Barnrättskommittén som i juni 2009 lämnade sin rapport över hur Sverige lever upp till barnkonventionen uppmanar Sverige att göra allt för att konventionen ska bli en del av svensk lagstiftning. Tills dess att detta är genomfört rekommenderas Sverige att ge barnkonventionen företräde om det visar sig att nationell lagstiftning inte överensstämmer med vad konventionen säger.
I det svar regeringen skickade till Barnrättskommittén i Genève framhölls att "A division under the Minister for Health and Social Affairs, CRC Coordination, is responsible for pursuing child rights policy and thus also for ensuring that attention is given to the norms of the CRC in all proposed legislation, policy documents, programmes or other measures adopted by the Government."
Regeringen betonade alltså att det inom regeringskansliet finns en barnkonventionssamordning som ska garantera att barnkonventionen ges genomslag i all lagstiftning m m som regeringen tar initiativ till. Det råder med andra ord ingen tvekan om att Sverige både är förpliktigad och har för avsikt att efterleva barnkonventionen.
I klartext betyder detta att barn inte ska skiljas från sina föräldrar utom i de fall där detta är till barnets bästa. Om det skulle visa sig att detta inte respekteras i praktiken finns det skäl för Barnombudsmannen att på nytt ta upp frågan med ansvariga myndigheter och i förlängningen regering och riksdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)