Ett barnfientligt förslag

Varje dag drunknar i genomsnitt två barn på östra Medelhavet. Barn på flykt till och inom Europa utsätts för enorma risker. Det handlar om sjukdom, död, att skiljas från sina föräldrar, utsättas för exploatering, utpressning och övergrepp. I takt med att länder stänger lagliga vägar tvingas allt fler barn på flykt ta allt större risker för att undgå krig, konflikt och förföljelse. Tillsammans med mina europeiska kollegor, barnombuden i Europa, har vi nyligen i en rapport varnat för utvecklingen och vädjat till regeringarna i Europa att ta ansvar för den svåra situation flyktingarna befinner sig i. Det handlar om att skapa lagliga vägar och andra åtgärder för att skydda barn på flykt.

Tyvärr går utvecklingen åt fel håll. Land efter land i Europa stänger gränser och försvårar för flyktingar att få skydd. Situationen för barn på flykt blir alltmer desperat. Barn fryser ihjäl på Europas stränder, barn huttrar utomhus i regn och iskyla på landremsor mellan gränskontroller och i Grekland fylls flyktinglägren.

Tyvärr är det djupt oroväckande att ta del av de förslag som presenteras även på hemmaplan. Jag har som barnombudsman genom åren svarat på flera hundra remisser från regeringen och andra myndigheter. Aldrig tidigare har jag behövt ha synpunkter på förslag som dessa:

·       Barn som flytt från krig ska inte få återförenas med sina föräldrar i Sverige.

·       Föräldrar som flytt från krig och skiljts från sina barn ska inte få återförenas med barnen i Sverige även om det saknas alternativa möjligheter för familjen att återförenas.  Det innebär att en laglig, säkrare, väg för barn till skydd stängs. Konsekvensen blir att fler barn riskerar att tvingas ut på en farlig flykt.

·       Bedömningen av barnets bästa sätts helt ur spel eftersom beslutsfattaren aldrig ska få komma till slutsatsen att ett barn behöver ges varaktigt skydd.

·       Särskilt ömmande omständigheter som grund för att få uppehållstillstånd för barn avskaffas.

·       Barn som har vittnat i rättegångar efter att ha utsatts för sexuell exploatering och människohandel ska inte kunna ges permanent uppehållstillstånd.

·       Statslösa barn som flytt från Syrien riskerar att förbli statslösa.

·       Enda kvarstående möjlighet att få permanent uppehållstillstånd går genom att skaffa sig arbete – en signal till ungdomar att inte fullfölja sin skolgång eller i värsta fall att utge sig för att vara vuxna.

Förslagen ingår i utkastet till lagrådsremissen ”Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige”. Lagrådsremissen saknar en analys av vilka konsekvenser åtgärderna får för barn. Det finns inte heller en analys av om förslagen är förenliga med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Hade analyser genomförts så hade slutsatsen enbart kunnat bli att lagrådsremissens förslag på flera punkter inte är förenliga med barnkonventionen. Där barnkonventionen talar om barn som särskilt skyddsvärda innebär flera av förslagen i lagrådsremissen tvärtom att barn riskerar att drabbas särskilt hårt. I det avseendet är lagrådsremissen ett direkt barnfientligt förslag.

Syftet med förslagen är enligt regeringen att minska antalet asylsökande då den aktuella situationen bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet.  Jag vill bestämt ta avstånd från retoriken. Den framstår som överdriven och kan bidra till oro och motsättningar. Den allmänna ordningen och säkerheten hotas inte av att Sverige erbjuder barn på flykt skydd eller möjlighet till familjeåterförening. Däremot känner jag och mina europeiska motsvarigheter mycket stor oro över en utveckling i Europa som innebär att respekten för grundläggande mänskliga rättigheter undermineras. Det är en utveckling som i förlängningen hotar oss alla. Läs Barnombudsmannens remissvar på utkastet till lagrådsremiss.

De ledare i Europa som just nu oavbrutet sneglar ängsligt på vissa inslag i opinionen bör nog istället oroa sig över hur deras insatser kommer att beskrivas i historieböckerna. Brist på humanitärt ledarskap har förekommit tidigare.

Jag läser i Dagens Nyheters arkiv från den 17 november 1938: Stora judiska flyktingskaror uppehåller sig i skogarna i förhoppning om att Holland ska öppna sina gränser för judisk invandring.

”Hollands regering har ännu inte fattat något slutgiltigt beslut i frågan utan avvaktar först Danmarks, Belgiens, Frankrikes, Englands och Schweiz ståndpunktstagande.”

.

 

Kunskap saknas om varför allt fler barn häktas

I Barnombudsmannens rapport till regeringen om frihetsberövade barn lyfte vi fram några områden där Sverige fått allvarlig internationell kritik. Det handlade framförallt om den isolering som frihetsberövade barn utsätts för, att restriktioner inte individualiseras och att barn förhörs utan tillgång till offentlig försvarare.

I rapporten lyfte vi också fram barnkonventionens krav på att barn ska frihetsberövas endast som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. Staten ska vidta lämpliga lagstiftande och andra åtgärder för att minska användandet av frihetsberövande före rättegång.

Enligt svensk lag får häktning av barn endast ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Det krävs också synnerliga skäl utöver de generella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att häktning ska kunna bli aktuellt. Samma krav gäller även för anhållningsbeslut. JO har uttalat att häktning av den som är under 18 år får förekomma enbart i extrema situationer.

Det är mot denna bakgrund som det är oroande att antalet barn som häktas har blivit tre gånger fler sedan 1998. Det är också djupt otillfredsställande att det i praktiken är omöjligt att i efterhand granska hur domstolarna har prövat om synnerliga skäl för häktning föreligger.

Barnombudsmannens granskning av häktesprotokoll från tingsrätterna visar att det sällan framgår av protokollen hur bedömningen görs för vad som är att anse som synnerliga skäl. Det är beklagligt att det inte är möjligt att utläsa ur protokollen hur domstolen resonerar kring synnerliga skäl. Utan denna dokumentation är det svårt att bedöma hur domstolarna lever upp till de krav barnkonventionen, men även svensk lag, ställer på att häktning enbart får ske som en sista utväg.

För att bättre analysera varför fler barn häktas trots att både barnkonventionen och svensk lag kräver restriktivitet krävs forskning. Det finns inga tydliga fakta som kan förklara denna ökning. Det kan bero på att socialtjänsten är mer obenägen att föreslå alternativ till häktning. Flera forskare och åklagare vi talat med antyder detta. En orsak skulle i så fall kunna vara ekonomisk, vid häktning tar staten kostnaden, men vid en placering hamnar kostnaden hos kommunen. Men detta är hypoteser som inte kan beläggas, här krävs mer kunskap.

En annan orsak skulle kunna vara att domstolarnas prövning av när barn ska häktas har förändrats. Men eftersom prövningen av synnerliga skäl inte dokumenteras kan inte detta granskas. I vårt material från 2012 finns dock flera fall där barn har häktats för stöld, vilket är förvånande.

En tredje orsak skulle kunna vara brottsutvecklingen. Men även här är bilden inte helt entydig. Tidningarnas telegrambyrå har tittat på antalet brottsmisstänkta 1998 och jämfört med 2012. Enligt BRÅ:s statistik har antalet barn som är misstänkta för brott mot person (3-7 kap Brottsbalken) samt rån (8 kap) ökat från 2775 (1998) till 3747 (2012). Denna ökning skulle då, enligt TT:s tolkning, kunna förklara fler barn i häkte. Kanske, men i så fall är det intressant att notera att under samma period har antalet personer misstänkta för brott mot person (kap 3-7) samt rån (kap 8) i alla ålderskategorier ökat med knappt 12000 från 19222 (1998) till 31005 (2012). Men till skillnad från bland barn där antalet barn i häkte har ökat tre gånger har det totala antalet personer som häktas minskat från 10461 (1998) till 9985 (2012).

 

Färsk statistik från Brottsförebyggande rådet visar att andelen unga som enligt egen uppgift deltagit i brott sjunker. (Brott bland ungdomar i årskurs 9). Slutsatsen är, enligt BRÅ dessutom, att delaktigheten i vissa våldsrelaterade handlingar som att bära kniv har minskat något under perioden och även andelen som anger att de slagit någon allvarligt. Andelen barn som uppger att de hotat för att få en sak var högre 1995 jämfört med 2011. Detta är viktigt att ha i åtanke när tidningarnas rubriker säger motsatsen. Antalet anmälda brott och antalet brottsmisstänkta säger möjligen något viktigt om förtroendet för rättsväsendet men behöver inte återspegla brottsutvecklingen.

När barn döms för grova brott som skulle ge långa fängelsestraff för vuxna så döms barn normalt till sluten ungdomsvård. Tre gånger fler barn i häkte borde då logiskt tala för att fler barn också dömdes till denna påföljd. Men i själva verket var siffran för antalet barn i sluten ungdomsvård under 2012 den lägsta som uppmätts sedan denna påföljd inrättades.

Vad kan vi då dra för slutsats av alla dessa hypoteser? Ja, egentligen enbart att vi saknar tydliga förklaringar till varför allt fler barn häktas. Barnombudsmannens uppdrag är att bevaka barnkonventionen. Och det är därför vi lyfter fram barnkonventionens krav på att häktning enbart får ske som en sista åtgärd. Det är detta som måste säkerställas i Sverige. Och ska det ske krävs betydligt mer kunskap, alternativ till häktning och att domstolarna tydligare tvingas redovisa hur de gör bedömningen av om synnerliga skäl för häktning föreligger.

 

 

 

 

 

Norge visar vägen: barn i utsatta situationer behöver en stark barnkonvention

Regeringen tillsätter nu en utredning om FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, ska bli lag i Sverige. Det är välkommet. Redan för tre år sedan föreslog Barnombudsmannen att en utredning skulle tillsättas.

Det finns brister när det gäller barns rättigheter i Sverige. Så sent som 19 mars kunde Barnombudsmannen i en rapport till regeringen påvisa att barn som är frihetsberövade misstänkta för brott hålls i isolering i 22 eller fler av dygnets alla timmar. Något som inte är förenligt med varken barnkonventionen eller tortyrkonventionen. I Norge där barnkonventionen är införlivad i lagstiftningen hänvisades tydligt till just barnkonventionens rättsliga ställning i norsk lagstiftning när isolering av barn av utredningsskäl förbjöds. Läs förarbetet till bl a norskt isoleringsförbud s13-14. Detta är ett viktigt konstaterande i sammanhanget:

Barnekonvensjonen gjelder direkte som norsk rett gjennom menneskerettsloven, og skal ved eventuell motstrid med andre norske lovbestemmelser gis forrang.

Prop. 135L, (2010-2011), Proposisjon til Stortinget, s13


FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige vid flera tillfällen och rekommenderat att Sverige förstärker sina insatser för att konventionen formellt ska erkännas som svensk lag. Barnombudsmannen har krävt att regeringen överväger om barnkonventionen bör inkorporeras i svensk lagstiftning.

Barnombudsmannen bedömer att det i vissa avseenden fortfarande finns väsentliga skillnader mellan barnkonventionen och svensk lagstiftning. De största utmaningarna handlar dock om hur lagstiftningen tillämpas, vilket vårt arbete med barn och unga har visat. I vårt underlag till regeringen inför rapporteringen till FN:s barnrättskommitté beskrev vi några av de allvarligaste bristerna.

Som barnombudsman välkomnar jag att en utredning om att inkorporera barnkonventionen i lagstiftningen nu har tillsatts. Det är positivt att utredningen också ska ta fasta på våra tidigare krav på att beakta den praktiska tillämpningen av barnkonventionen. Detta är något som vi har jobbat för under flera år. Många barn far illa i Sverige. Deras skydd behöver stärkas genom en tydligare lagstiftning.

I en skrivelse år 2009 uppmanade Barnombudsmannen regeringen att tillsätta en utredning för att göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionen samt överväga om barnkonventionen bör ges rättslig ställning som lag. Under 2011 gjorde regeringen en kartläggning över hur lagstiftning och praxis stämmer överens med barnkonventionen.

Kartläggningen konstaterade att svensk lagstiftning överlag överensstämde med barnkonventionen. Barnombudsmannen delade dock inte fullt de slutsatserna. Det framförde vi i vårt underlag till regeringen inför Sveriges rapportering till FN:s barnrättskommitté tidigare i år. Vi hävdade att kartläggningen saknar en genomgång av praxis, det vill säga om barnets rättigheter respekteras i den praktiska tillämpningen, i beslut och åtgärder.

Barnombudsmannen anser att en inkorporering av barnkonventionen skulle ge större genomslag i praktiken. Det skulle också säkerställa att barnkonventionen genomförs i sin helhet och tydliggöra barnets roll som rättssubjekt med egna, specifika rättigheter